- Vem är Jani Edström? Berätta om dig själv och din bakgrund.
Jag växte upp i Jakobstad och lärde tidigt känna människor i de olika församlingarna, lutherska och frikyrkor. Min pappa jobbade som pastor i Jakobstads baptistförsamling och bjöd ofta hem kollegor till pastorsträffar. På Mikaelidagen samlades hundratals barn och unga från de lokala församlingarnas söndagsskolor till en stor fest i idrottsgården. Sommarsöndagarna hölls ekumeniska samlingar med sång, musik och inbjudna talare på Jakobstads torg. Tillsammans med rockgruppen Sambandet och flera andra lokala kristna band grundade vi Humlerock, senare Humlefestivalen, en konst- och musikfestival som arrangeras fortfarande.
Mina vyer vidgades under teologistudierna vid American Baptist Seminary of the West i Berkeley, Kalifornien. Där mötte jag en kulturell och religiös mångfald som lade grunden för min teologiska utveckling. Med de erfarenheterna i bagaget kunde jag sedan fortsätta studierna vid Åbo Akademi där jag lärde känna många av mina tidigare och nuvarande kollegor och medarbetare.
- När började du intressera dig för ekumeniken?
Ekumenik har aldrig varit bara ett intresse, utan mera en livshållning. Som yngre mötte jag en viss väckelsekristen exklusivism. Med tiden tunnades skillnaderna ut och det blev naturligt att röra mig i olika kyrkor och samfund. Jag lärde mig att identifiera ”soundet” hos olika traditioner och fascinerads av mångfalden i församlingarnas gudstjänstfirande, allt från sång, musik, språk och predikostilar.
- Vad betyder ekumenik för dig och vad har du lärt dig under årens lopp?
Jag kom till Ekumeniska Rådet som teologistuderande och lärde känna kyrkoledare och teologer i sektionen för lärofrågor. Jag möttes med intresse och respekt av både biskopar och präster. Som dubbelminoritet, svenskspråkig och frikyrklig, kändes det befriande att befinna sig på teologins rätt så neutrala plattform och utforska mångfalden och olikheterna i traditioner och synsätt. När jag sedan sökte och – litet överraskande – fick jobbet som generalsekreterare för ERF, som den första icke-lutherska personen, kändes det som ett steg vidare för finländsk ekumenik.
Ekumenik har många nivåer, från det lokala till det globala, från det teologiska till det praktiska. När vi möts med våra olikheter gör vi det som människor och följare till Jesus Kristus. Ju närmare vi kommer Kristus, desto närmare kommer vi varandra. Det märks tydligt i ERF:s utbildning för unga personer, KETKO, där det finns både entusiasm och nyfikenhet i mötet med andra.
Idag har jag en sorts ”ekumenisk bindestrecksidentitet” då jag insett att jag inte kan leva som kristen utan att ha tillgång till hela kyrkans rikedom och mångfald. Därför känner jag mig hemma i de flesta kristna sammanhang.
Ekumenik är vänskap och gemenskap grundad på Guds kärlek genom Jesus Kristus. Kallade till Jesus Kristus är också namnet på det dokument som den mångåriga dialogen mellan baptister och lutheraner i vårt land har resulterat i.
- Har du någon dold talang som allmänheten inte vet om?
Nej, men jag har lärt mig att ställa in skivspelare så jag kan spela mina gamla LP-skivor, eller vinyler som det ofta heter numera.
Intervju: Mayvor Wärn-Rancken