Ansvarsveckan

I en värld där motsättningarna tilltar och människor driver allt längre ifrån varandra vill kyrkorna tillsammans bära en tydlig kallelse: att se varje människa som värdefull. Temat Se människan inbjuder kyrkor, församlingar och samarbetspartner att rikta sin uppmärksamhet särskilt mot dem som lätt blir osynliga, ensamma eller utan röst – men också att bygga gemenskap mellan människor som är olika.

Att se människan innebär att erkänna varje individs värde – oavsett religion, bakgrund eller åsikter. Det utmanar oss att se människan bakom åsikterna och att lyssna också när vi inte är överens. Just här är kyrkornas uppdrag särskilt aktuellt: att stärka samhällsfreden, mildra motsättningar och skapa utrymme för respektfulla möten.

Det ekumeniska arbetet för samman olika kyrkor och kristna aktörer för att bygga förtroende och gemenskap. Tillsammans kan vi öva oss i ett sätt att leva där vi möter, lyssnar, bryr oss och visar respekt – utan att kategorisera eller stämpla varandra. På så sätt kan kyrkorna vara en motkraft till polarisering och vittna om att vi är till för varandra.

Temat har sin grund i den kristna tron och den ekumeniska bönetraditionen. Temat för den ekumeniska böneveckan 2026, ”En kropp, en ande, ett hopp” (Ef. 4:4), påminner om att varje människa har en plats i Kristi kropp – ingen är mindre viktig. Denna kallelse gäller också dem vars röst sällan hörs i samhället.

Jesu eget exempel vägleder oss. Han såg dem som hamnat utanför, lyssnade till dem som tystats och stannade upp hos dem som blivit avvisade. Hans undervisning kallar oss till en kärlek som överskrider gränser:
”Så som ni vill att människorna ska göra mot er, så ska ni göra mot dem.” (Luk. 6:31)

Ekumeniska ansvarsveckan erbjuder församlingar och gemenskaper färdigt material, idéer och stöd för att omsätta temat Se människan i praktiken. Materialen stärker trygga och respektfulla möten och hjälper till att bygga mer jämlika och öppna gemenskaper i en tid då motsättningar och polarisering ökar. Här finns både andligt material – andakter, bibeltexter och böner – och praktiska verktyg för vardagen.

Kampanjen inbjuder till att förstå polarisering och att söka vägar att minska den. Den uppmuntrar till att möta människan också mitt i oenighet och att bygga broar mellan olika människor och grupper. Samtidigt utmanar den oss att fråga: blir varje människa verkligen sedd och hörd – också de vars röst ofta hamnar i skymundan?

Församlingarna får konkreta idéer och färdiga modeller för att genomföra ansvarsveckan: evenemang, samtal, möten och vardagliga handlingar som stärker delaktighet och gemenskap. Genom kommunikation och gemensamma innehåll syns kampanjen brett i olika kanaler, och gemensamma evenemang skapar utrymme för dialog, lärande och möten över gränser.

Se människan är inte bara ett kampanjtema. Det är ett sätt att leva i kyrkan och i världen. Det är en kallelse att möta den andra – inte som ett hot eller en motståndare, utan som en medmänniska.

Kauko Uusila
Kyrkoledare, pastor
Pingstkyrkan i Finland

Vi lever i en tid där det samhälleliga samtalet allt oftare tycks delas upp i ett vi och ett de. Åsikterna blir mer tillspetsade, tonen i samtalet hårdnar och sociala medier förstärker motsättningarna. Samtidigt upplever många människor att deras röst inte blir hörd. Vissa hamnar utanför samtalet eftersom de inte kan eller vågar uttrycka sig på ett sätt som motsvarar de rådande förväntningarna. Just i denna situation är årets tema för Ansvarsveckan, ”Se människan”, en viktig uppmaning till oss i kyrkor och församlingar.

Att se människan är mer än att lägga märke till henne. Det innebär att stanna upp inför den andre och vilja se honom eller henne innan man ser åsikterna, bakgrunden eller livssituationen. Det innebär en beredskap att lyssna också när den andre tänker annorlunda än vi gör. I den kristna tron är detta inte bara ett gott livsråd. Det är djupt förbundet med hur Bibeln beskriver människan som skapad av Gud och därför värdefull. I Jesu liv blev detta synligt i det sätt på vilket han mötte människor som andra lätt hade förbisett, kategoriserat eller fördömt.

Vi kan fråga oss själva: Skulle jag vilja att någon lyssnade på mig innan man drar slutsatser om mig? Skulle jag vilja att jag, trots att jag har en annan åsikt, behandlades med respekt? Om svaret är ja, gäller samma uppmaning också den människa som står på andra sidan en samhällelig eller kyrklig skiljelinje.

Kyrkornas och församlingarnas uppgift är inte bara att tala om polarisering, utan att genom sitt eget sätt att agera visa att ett annat sätt är möjligt. Församlingen kan vara en plats där olika människor möts och där man kan tala också om svåra frågor utan att människans värde är beroende av hennes åsikter. Gemenskap uppstår inte genom att alla tänker på samma sätt, utan genom att vi lär oss att se varandra som människor. Här finns också en möjlighet till ekumeniskt samarbete: trots våra olika betoningar kan vi tillsammans bygga ett samhälle där människovärde, respekt och kärlek till nästan gäller alla. Motkraften till polarisering är respektfulla möten, lyssnande och en vilja att förstå.

”Se människan” utmanar oss också att rikta blicken mot dem vi inte naturligt ser. Vem blir lätt osynlig? Vem kommer inte med eftersom han eller hon upplever att ingen lyssnar? Vem sitter mitt i gemenskapen men förblir ensam? Vems livssituation talar man om, men vars egen röst man aldrig lyssnar till? Vem har fått uppleva att han eller hon inte riktigt får plats i vår gemenskap?

Ibland behöver en människa framför allt att någon stannar upp vid hennes sida och säger: Jag ser dig. Din berättelse är viktig. Du har en plats här. Det finns något mycket kristet i ett sådant möte. Jesus mötte inte människor i första hand som problem, fall eller representanter för en grupp. Han mötte människor.

Det finländska samhället behöver gemenskaper där olikheter inte gör människor till varandras fiender. Vi behöver platser där man kan vara av olika åsikt, bli hörd och ändå höra till. Vi behöver kyrkor och församlingar som inte bygger murar utan broar.

Det är lätt att lyssna till dem som tänker som vi. Det är svårare att stanna upp inför den som utmanar våra egna uppfattningar. Därför är Jesu ord fortfarande aktuella: ”Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem.” (Luk. 6:31) Detta kallar oss att se den andra människan så som vi själva önskar bli sedda – lyssnade till, respekterade och värdefulla. Arbetet mot polarisering börjar i det lilla, men det kan förändra mycket. Det börjar med att vi inte först ser motståndaren – utan människan.