Ansvarsveckan

I en värld där många upplever sig osynliga, ensamma eller utan röst vill kyrkorna gå tillsammans med en tydlig kallelse: att se varje människa som värdefull. Temat Se människan uppmanar kyrkor, församlingar och samarbetspartner att lyfta blicken och rikta sin uppmärksamhet särskilt mot dem som befinner sig i de mest utsatta situationerna.

Att se människan innebär att erkänna varje individs värde – oavsett religion, bakgrund eller livssituation. Inkludering och möten med människor från olika religiösa och kulturella sammanhang är konkreta sätt att bygga ett samhälle där alla får höra till. Kyrkornas öppenhet och närvaro spelar en viktig roll för att stärka delaktighet, jämlikhet och samhällelig sammanhållning. Därför är temat inte bara andligt, utan också tydligt samhälleligt.

Temat har sin grund i den kristna tron och den ekumeniska bönetraditionen. Temat för böneveckan för kristen enhet 2026, ”En kropp, en Ande, ett hopp” (Ef. 4:4), påminner om att varje människa har en plats i Kristi kropp. Ingen är mindre värd. När vi ser varandra – särskilt dem som världen ofta inte ser – lever vi ut det hopp och den gemenskap som förenar kyrkorna.

Jesu eget exempel kallar oss till detta. Han såg dem som hamnade utanför, lyssnade till dem som tystats och stannade upp hos dem som blivit avvisade. Hans ord ”Vad ni har gjort för någon av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig” (Matt. 25:40) utmanar kyrkor och kristna till en kärlek som blir synlig i handling.

Ekumeniska ansvarsveckan genomförs som en gemensam kampanj för kyrkorna. I samband med den tas material, evenemang och verksamhetsformer fram som församlingar kan använda till exempel i gudstjänster, diakoni, fostran, ungdomsarbete och ekumeniskt samarbete. Ansvarsveckan genomförs tillsammans med kyrkor, sakkunniga, samarbetsorganisationer och nordiska partner, och den syns också i arbetet inom Ekumeniska Rådet i Finlands sektioner.

I kampanjen satsar man särskilt på delaktigheten bland unga och unga vuxna. De inbjuds att delta både i produktionen av material och i planeringen och genomförandet av ansvarsveckan. På lång sikt är målet att unga och unga vuxna ska bli en permanent grupp av både genomförare och målgrupp för ansvarsveckan.

Den främsta målgruppen för Ekumeniska ansvarsveckan är församlingsmedlemmar oberoende av samfund – och genom dem hela det samhälle där församlingarna lever och verkar. Kampanjens mål är att genom konkreta handlingar välsigna individer, gemenskaper och i förlängningen hela samhället.

Se människan är inte bara ett kampanjtema. Det är ett sätt att leva i kyrkan och i världen. När vi ser på varandra med kärlekens blick blir Kristi kropp synlig.

I Bibeln kan vi läsa att Israels folks vandring från Egypten till det utlovade landet var en krävande studieresa som innehöll både teoretisk och praktisk undervisning i riklig mängd. Innan folket anlände till sitt nya hemland måste de ta till sig några centrala principer för en välfärdsstat – såsom till exempel måttfullhet och rättvisa. Gud gjorde inga undantag från dessa; resan fortsatte inte förrän läxorna var inlärda. Därför dröjde det nog också 40 år i öknen.

Den viktigaste föreläsningen, som vi känner under namnet ”de tio budorden”, hölls vid foten av Sinai berg. Ursprungligen har man talat om ”de tio orden” eller ”de tio löftena”. Dessa ord skulle var och en pränta in i sitt minne så djupt att de aldrig glömdes. Jag kan i tankarna se Mose stå framför folket och ropa med stark röst:

Kom alltid ihåg dessa bud som jag idag ger dig. Inspränta dem oupphörligen i dina barns sinne och tala om dem, vare sig du är hemma eller på resa, när du ligger eller står upp. Fäst dem som ett tecken vid din hand och ha dem som ett märke på din panna. Skriv dem på dörrposterna i ditt hus och på dina stadsportar. (5 Mos. 6:6–9)

Är det inte märkligt att, fastän det gått över 3 000 år sedan händelserna vid Sinai, så upprepas denna undervisning fortfarande över hela världen. Bland finländska ungdomar lär sig årligen 75 % av årskullen dem utantill enbart i den lutherska kyrkans skriftskolor. När därtill också andra kyrkor och församlingar undervisar sina ungdomar, kan det i Finland inte finnas särskilt många människor som aldrig hört talas om de tio budens lag. Det är förstås en helt annan sak att lära sig något utantill än att leva i enlighet med det.

Finland – för åttonde gången världens lyckligaste land! Hur är det möjligt? Jag tror att det till stor del beror på att vi trots allt har tagit till oss åtminstone något av budens undervisning. Vi har ännu inte helt lyckats utplåna det tusenåriga judisk-kristna rättvisearvet som vårt samhälle är byggt på. Social trygghet, pensionssystem, jämlikhet, ärlighet, rimliga inkomstskillnader osv. bygger i sista hand alla på de tio budens lag.

Ett av buden lyder: ”Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.” Varför är detta bud viktigt i listan över de tio? Många kan tro att budet lyder: ”Kom ihåg att helga din vilodag”, men om vi läser noga märker vi att det inte handlar om min rätt till vila, utan om en påminnelse om att jag ska ge vila även åt andra. Budet lyder i sin helhet så här:

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar ska du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då ska du inte utföra något arbete – varken du själv, din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna, din boskap eller invandraren som bor hos dig. (2 Mos. 20:8–10)

I de tio buden är många viktiga principer för rättvisa inbyggda. Sabbatsbudet riktar vår uppmärksamhet mot barns, arbetares, invandrares och till och med djurs rättigheter. För mig påminner det om att vi i vardagen bör sträva efter att göra val som möjliggör lika rättigheter för alla. Budet påminner oss inte bara om att behandla andra människor rättvist, utan också om att ta hand om skapelsen. Det är ju i grund och botten också det som Ansvarsveckan handlar om.

Överstelöjtnant Saga Lippo,
ledare för Frälsningsarméns territorium Finland och Estland