Ansvarsveckan

Vi är alla skapade till Guds avbild, på vårt eget sätt. Det innebär att ingen är mer värdefull eller viktig än någon annan. Ändå diskrimineras människor på olika grunder. Ojämlikhet ses som ett problem i sig, men det får också långtgående konsekvenser, både nationellt och globalt.

Minska ojämlikheter

Ojämlikhet existerar på olika sätt. Den tar sig uttryck i rasism och diskriminering på grund av hudfärg eller bakgrund, försummelse av personer med funktionsnedsättning, psykisk ohälsa bland unga och ojämlikhet mellan könen (detta tas upp i mål 5 för hållbar framtid). Förändringar i samhället till följd av artificiell intelligens kan också öka ojämlikheten. Ojämlikhet kan också ha en negativ inverkan på demokratin. Ojämlikhet ökar otrygghet och främlingsfientlighet, konflikter kan öka och extrem fattigdom kan leda till ohållbart utnyttjande av miljön. Att minska ojämlikheten är därför också ett verktyg för fred.

Bakom all förändring ligger först självrannsakan och läkning, och sedan förmågan att vägleda och uppmuntra andra till positiv förändring. ERF:s tyngdpunkter för 2024 är internationell ekumenik och globalt ansvar, och därför passar temat för ansvarsveckan väl in under denna prioritering.

Ansvarsveckan förverkligas tillsammans och lokalt

Jämlikhetstemat kommer att lyftas fram bland annat i seminarier, utbildningar, Dialogpausdiskussioner och inom ramen för Bra sagt-projektet, och naturligtvis i olika andliga evenemang, såsom Ansvarsveckans radiogudstjänster hösten 2024.

Den Ekumeniska ansvarsveckan genomförs vanligen som en gemensam kampanj för samfunden, med produktion av informations- och handlingsmaterial om temat och olika evenemang. Veckan genomförs också tillsammans med andra samarbetspartner, bland annat olika partnerorganisationer. Man strävar efter att stärka samarbetet mellan Ansvarsveckan och ERF:s sektioner.

I år firar vi Ekumeniska ansvarsveckan den 20-27 oktober under temat Skapade till Guds avbild. Vi vill att alla kristna tillsammans ska se på framtiden med tillförsikt och hopp. Vår gemensamma tro uppmuntrar oss att drömma om en värld där människor inte rangordnas i olika värdegradringar, utan där alla människors lika och oändliga värde erkänns. Vi är alla skapade till Guds avbild och är därför systrar och bröder med varandra.

Det kristna budskapet att alla människor är lika mycket skapade till Guds avbild inbjuder oss att stanna upp och stilla oss inför denna sanning. Den ständigt ökande livstakten i det moderna samhällen gör det lätt för oss att se hela verkligheten i termer av effektivitet och vinst. Eftersom vi alltid har ont om tid undrar vi oundvikligen hur vi kan använda den så effektivt som möjligt. Även våra relationer kan påverkas av den här typen av utilitarism, även om den är lite lömsk. Vad har jag att vinna på den där personen? Vad kan jag vinna på att träffa eller hjälpa honom eller henne? Varför ska jag bry mig?

Den kristna människosynen erbjuder ett helt annat förhållningssätt till detta. Vi är alla oändligt värdefulla avbilder av Gud, och därför får vi aldrig behandlas som enbart objekt eller instrument, utan alltid som primärmål. När jag i mitt dagliga liv stannar upp ett ögonblick för att växla några ord med min granne, för att fråga om måendet och berätta hur jag har det, är det inte bara tomt prat, utan ett delande av vår gemensamma och lika värdefulla mänsklighet. När jag ler mot min granne på bussen eller erbjuder min plats till en äldre person i rullstol eller en förälder som skjutsar en barnvagn, förmedlar jag den goda nyheten att vi alla är barn till Gud Fader och bröder och systrar med varandra.

Vi är alla lika mycket skapade till Guds avbild, men inte på samma sätt. Gud själv återspeglas i mångfalden och är en kärleksgemenskap mellan Fadern, Sonen och den Helige Ande. Det är till denna gemenskap vi är kallade som Guds barn. I denna gemenskap är ingen mindre värdefull eller viktig än någon annan. Var och en av oss behövs för att återspegla och leva ut det oändliga kärleksmysterium som är Gud själv.

Biskop Raimo Goyarrola
Katolska kyrkan i Finland