Andligt material

Tänker du på att du är Guds avbild?

Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. […] Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen. – 1 Mos 1:26-27, 31

När vi läser skapelseberättelsen ser vi att Gud såg på allt han hade skapat och sade att det var mycket gott. Han till och med skapade människan till sin avbild.

När vi talar om att ett barn är sin mammas avbild eller sin far upp i dagen`, så tänker vi i första hand på utseendet. Men det är också mycket troligt att barn ärvt egenskaper från sina föräldrar tex musikalitet eller konstnärlighet.

När det gäller människan som Guds avbild kan vi utesluta kroppsliga likheter, eftersom Gud inte har någon kropp. Inte hela tiden iallafall. Gud blev människa i Jesus. Han kom mycket senare och vandrade relativt kort tid på jorden. Vi människor är sedan Guds händer och fötter här på jorden.

Det finns andra egenskaper som Gud lade ner i människan. Hon skulle vara en avbild av Guds godhet, kärlek, rättfärdighet, också makt eftersom hon fick uppdraget att ”härska över djuren, förvalta skapelsen.

Inom kristendomen ser man på skapelsen och människan från början som något gott och att Gud själv blev människa i Jesus Kristus har några viktiga inverkningar på hur vi ser på livet. 

Gud är den som i och med att han skapat allt också besitter den totala kunskapen om vad som är rätt och fel. Gud utgör så att säga själv den högsta normen. Och hans syfte var att han skulle göra oss lika honom – andliga varelser som fungerade i total harmoni med honom och hela skapelsen – genom att med sin ande visa oss vad som var rätt och fel.

Vad människan gjorde var att hon beslutade sig för att själv göra sig lik Gud. Det innebar att hon bestämde sig för att utan Guds hjälp själv bestämma vad som skulle vara rätt och fel.
Det innebar att hon i stället för att utgå från Guds helhetssyn på sin skapelse utgick från sig själv och sina egna intressen utan hänsyn till helheten.

Gudsbilden i människan blev fördunklad genom synden.
Det var hennes egen syn på vad som var rätt och fel, ont och gott – inte Guds syn. Är det dit vi hamnat igen? Men mänsklighetens tidigare felsteg förhindrar inte Gud från att slutligen förverkliga sitt syfte med oss. Tack och lov! Syndafallet har förändrat och förstört mycket, men människan har ändå kvar ett märke från sitt paradisiska hem. Hon kan fortfarande ta emot kallelsen att stå upp och gå hem till sin Far. (Luk.15:18) Vi är olika som människor och vi ser olika ut men ändå sitter i samma båt.

Människan är enligt Bibeln fantastiskt skapad! (Psalt. 8:4‒10, Psalt. 139:13-18)
Människan är skapad till Guds avbild. Vi är inte gudar, vi är inte som Jesus. Det räckte med Guds son Jesus. Även vi är kallade att bli mer och mer lik Honom. Det kristna helgonet och den värsta brottslingen är i samma grad Guds avbilder eftersom Guds avsikt med dem båda är densamma. Vi blir inte mer Guds avbilder genom vår intelligens, vilja eller större fromhet.
Att vara Guds avbild är något centralt i att vara människa och den är grundad i Guds avsikt med människan.

Att vara människa är att vara älskad av Gud. (Joh. 3:16)
Människovärdet ges som en gåva i skapelsen, inte som svar på något vi presterat. Människan lever inför Guds varma och kärleksfulla blick. Människovärdet har i kristen tro sin grund i människans vara, själva existensen. Hon är skapad till Guds avbild och likhet. Hon äger sitt värde i den hon är, inte i det hon gör. Men som Guds förvaltare bär hon ansvar för sitt liv och sina handlingar. Ur den vissheten av sitt värde växer sund självkänsla, liksom respekt för och omsorg om våra medmänniskor. Denna syn på människan måste ligga till grund för våra etiska ställningstaganden. Vi får aldrig glömma att människan, oavsett förmåga och förutsättningar, är Guds avbild. Hennes värde är inte förhandlingsbart. Människan delar från skapelsens början något väsentligt med Gud. Som Guds avbild har hon möjlighet att välja väg. Ta emot Gud eller gå sin egen väg.

I vår tid lyfts människan. Det är iofs. bra. Människan är viktig. Vad skulle det vara för liv utan människor på vår jord. Men det kan också gå snett. Vi lever i en egoistisk tid, tid för självförverkligande. Gör som du känner och det som är bäst för dig själv. Du får vara den du är! Här har vi hamnat i ett dike då människan är i centrum och har ofta missat Gud. Vi har gjort oss själva till gudar. Människan har en ställning i skapelsen som ingen annan skapad varelse har. Detta gäller även efter fallet. Guds evige Son antog en ren mänsklig natur när han blev en av oss. Han kom ju inte i världen som en fallen människa, utan som en hel och ren. Han kom som den andre, men nye Adam, sådan som Adam var före fallet. 

Bibeln utmanar en kultur som vill sätta människan i centrum. Rättfärdighetsperspektiv och barmhärtighet står kontrast till vårt prestationssamhälle. Allt liv skyddas, främst det svaga, utsatta, skadade och bristfälliga. Skriftens betoning av kroppens höga värde kan ge hopp åt den som fastnat i att ha den perfekta kroppen, i ätstörningar. Den är en motkraft till elitidrottens av dem som inte är snabba, starka och vackra. Det finns inget utrymme för diskriminering, förtryck eller förnedrande språkbruk. Den nya människan i Kristus omfattar hela livet – och förebådar hela samhällets restaurering.

Gud blev människa
Jesus var en gåta för sin samtid. Det var lite svårt att placera honom i någon kategori.
Han var människa, av kött och blod. Samtidigt var han något mer, med vad?

Vi tar hjälp av Johannes. (Joh.1: 9-13)

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom. Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset. Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom. Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn, som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.

Och vers 14” Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, som den ende sonen får av sin fader och han svar fylld av nåd och sanning.”

Ordet – Guds evige Son – kommer som en verklig människa till världen genom jungfru Maria. Detta är det största som hänt i mänsklighetens historia. Inkarnationen innebär att Skaparen spränger gränsen, går in i sin skapelse och blir en människa med allt vad det innebär. Inkarnation är ett latinskt ord som betyder ”tillblivelse i köttet”. Gud har öppnat en förbindelse mellan himmel och jord. Han har för alltid förbundit mänskligheten med sig själv i Jesus Kristus, gudamänniskan. Gud kommer till människan. Gud blir väldigt närgången. Han är inte bara någonstans långt borta i himlarna. I Jesus Kristus förenas gudomligt och mänskligt på ett oupplösligt sätt, så att de inte går att skilja åt. De blandas inte heller samman, gudomligt förblir gudomligt och mänskligt förblir mänskligt – utan att någondera förvandlas. Vi kan inte fullt ut förstå och förklara detta mysterium. Det är större än vår tanke.  Men vi kan ta emot det genom tron, lovsjunga det och böja oss i tillbedjan inför denna verklighet: I Jesu konkreta mänskliga gestalt bodde hela Guds fullhet.

Under det gamla förbundets tid byggde Salomo ett stort och vackert tempel, ”för vår Gud är större än alla gudar”, (2 Krön. 2:5). Guds härlighet sänkte sig ned och tog sin boning i templet. Där kunde man sedan möta Gud, där talade han till sitt folk och uppenbarade sig för dem och där hörde han deras böner. Gud mötte alltså sitt folk på en konkret plats och inte i naturens obegränsade rum.

Det nya förbundet började med att Guds Son lämnade himlens rikedom och blev en enkel och fattig människa, ”och bodde bland oss” (egentligen står det ”slog upp sitt tält bland oss” – jfr tabernaklet, uppenbarelsetältet, som var templets föregångare).

 I Jesu jordiska kropp bodde hela Guds fullhet och härlighet.
Jesus är nu mötesplatsen, i honom möter Gud oss, talar till oss och uppenbarar sin nåd och sanning. Han är det nya templet. Gud har kommit till oss på ett enkelt och anspråkslöst sätt.
Han möter oss på vår nivå och där vi är. Han kommer stilla och försynt och inte i sitt väldiga majestät. Han vill vinna vårt förtroende och vårt hjärta. Han vill ha vår kärlek. Själv älskar han sin skapelse och människan i synnerhet.

I Jesus är Gud inte höjd över människolivets villkor. Han kom inte hit som åskådare eller turist. Han levde människolivet från sin födelse till döden, från vaggan till graven.
Han steg ned, blev beroende av andras omtanke och hjälp. Han vet vad smärta, svårigheter och lidande är. Han har känt hunger och törst, men också tacksamhet över livets goda.
Han har upplevt ensamhet, otrygghet och svek. Han har frestats att göra det lätta i stället för det rätta. Han blev arg, han grät och skrattade. Han har svettats på långa vandringar och känt tröttheten värka i kroppen. Han har mött döden och burits till en grav. Inget mänskligt är främmande för honom.

Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors.  – Fil. 2: 6-8

Jesus är Immanuel, Gud med oss. I en människa hade synden och döden tagit makten. I en människa måste segern över dessa makter vinnas. Syndafallet skedde i historien och satte sina spår. Det kan bara ställas till rätta genom en händelse lika verklig som fallet.

Jesus kom oförstörd och syndfri in i världen, han bevarade sin renhet under livslång kamp mot Frestaren. Han gjordes skyldig till synd, hela världens synd och dö i vårt ställe. Så långt sträckte sig hans kärlek med oss människor. ”Ordet blev kött.” Kött har i Bibeln även innebörden den från Gud bortvända och fallna människonaturen.

Inkarnationen är förutsättningen för försoningen.
Kristus behöver vara människa för det var människorna som skulle frälsas. Kristus måste vara Gud för att mäkta med denna uppgift. Vi människor har möjlighet att acceptera gåvan att leva som Guds avbilder, leva i en personlig relation med Gud genom Jesus och låta Gud blir tydlig i våra liv här på jorden. Gud har valt oss människor som sina redskap här på jorden. Vi är Kristi sändebud, hans händer, fötter och röster. Låt oss följa Jesus som var både Gud och människa!

Tuula Sahlin är pastor i Metodistkyrkan i Finland och Sverige.