Ekumeniska rådets ordinarie generalförsamling hölls denna gång i Kvarnbäckens kyrka i Helsingfors den 23.4.2024. Trots vintervädret samlade vårmötet närmare 60 representanter från medlemskyrkor, observatörskyrkor och samarbetsorganisationer på plats och via Teams.
Mötet öppnades av Minnamari Helaseppä, kyrkoherde i Hertonäs evangelisk-lutherska församling, som också sitter i Ekumeniska Rådets styrelse. Efter andakten gav han en kort introduktion om Hertonäs församling och Kvarnbäckens kyrka, som fungerade som mötesplats.
Ordförande för mötet var ärkebiskop Tapio Luoma från evangelisk-lutherska kyrkan och ärkebiskop Leo från ortodoxa kyrkan. Vid mötet diskuterades bland annat verksamhetsberättelsen och bokslutet för 2023. Ekumeniska Rådets verksamhet står för närvarande på en god ekonomisk grund och bokslutet för 2023 visar ett överskott på cirka 35 000 euro. Insamlingsintäkterna har stigit nästan till samma nivå som före korona och Ekumeniska Rådet har fått verksamhetsbidrag från medlemskyrkor och församlingar.
De strategiska tyngdpunkterna för 2023 var inhemsk ekumenik och gemensam påverkan. Freden, försoningen och de mänskliga rättigheterna var viktiga frågor både i det finländska samhället och internationellt. Dessa återspeglades i Ekumeniska Rådets verksamhet, bland annat under Ansvarsveckan, vars tema var Helig fred – kristna som fredsbyggare. Böneveckan för kristen enhet firades under temat Gör det goda, sträva efter rättvisa.
I samband med presentationen av verksamhetsberättelsen presenterade sektionerna sin egen verksamhet under 2023. Den nya sektionsterminen började i början av 2023, så det första året har ägnats åt att bekanta sig med sektionens verksamhet och planera för framtiden. Under året ordnades dock olika seminarier, utbildningar och evenemang, bland annat religionsfrihetslagens 100-årsjubileum, andligt våld och kvinnans ställning. Påverkansarbetet bedrevs bland annat i samarbete med en arbetsgrupp som funderade på att förnya åskådningsundervisningen.
Utöver sektionerna är Ekumeniska Rådet aktivt genom expertarbetsgrupper, till exempel i asylfrågor. Dessutom lyfte generalsekreterare Mayvor Wärn-Rancken fram internationella kontakter genom bland annat Europeiska kyrkokonferensen (CEC), Ekumeniska ungdomsrådet (EYCE)och Europeiska migrationskommissionen (CCME).
Efter presentationen av verksamhetsberättelsen och bokslutet förde grupperna en kort diskussion om det gångna räkenskapsåret och de kommande utvecklingsmålen. Grupperna betonade Ekumeniska Rådets roll som en expertorganisation som ännu starkare kan fungera som en röst för kristna i samhället. Det skulle vara viktigt att fundera på vilka frågor vi vill påverka och vilken typ av expertis och bidrag vi kan ha. Mental styrka i kriser nämndes som ett exempel. I sina svar betonade nästan alla grupper vikten av det lokala: hur kan medlemmar i kristna kyrkor och samfund bekanta sig med ekumenik? Inom ekumeniken är det ofta mest meningsfullt att komma samman och möta andra. Möjligheter för detta bör skapas lokalt så att den ekumeniska verksamheten får kontinuitet. Förutom det lokala påminde man också om kyrkornas och de kristna samfundens globala roll och inflytande.
Ekumenisk gärning utmärkelse till Tammerfors
I samband med vårmötet delades även priset Ekumenisk gärning 2023 ut. Ekumenisk gärning 2023 vill uppmärksamma samarbetet mellan församlingar i Tammerfors för deras uttalande om Tryggare församling eller annan kristen gemenskap. Det gemensamma uttalandet om en trygg församling eller annan kristen gemenskap initierades av Tammerfors ekumeniska arbetsgrupp. Uttalandet är vad man vet det första i sitt slag i Finland.
Det har undertecknats i januari 2023 av tio lokala kristna församlingar: Frälsningsarméns avdelning i Tammerfors, Sinapinsiemen rf, Tammerfors Adventkyrka, evangelisk-lutherska församlingarna i Tammerfors, Tammerfors pingstförsamling, Tammerfors metodistförsamling, Tammerfors ortodoxa församling, Tammerfors Heliga Korsets katolska församling, Tammerfors frikyrkoförsamling och församlingen Toivon portti.
Med utmärkelsen vill styrelsen för Ekumeniska rådet i Finland uppmuntra alla kristna samfund till en respektfull intern dialog. Det uttalande församlingarna i Tammerfors har gjort är ett utmärkt exempel på ekumeniskt arbete där man även i en utmanande fråga har hittat en gemensam formulering som inbjuder till diskussion och gemenskap.
– Sommaren 2021 diskuterade vi präster från olika kyrkor det dåliga bemötandet som vi visste att många som tillhör minoriteter hade upplevt. Vår förhoppning var att alla kyrkor skulle upplevas som trygga platser. Vi ville göra något konkret så vi föreslog för den ekumeniska arbetsgruppen i Tammerfors att den gör ett uttalande, säger Mika Partanen, pastor i Tammerfors metodistförsamling.
Uttalandet Tryggare församling var resultatet av en process som tog mer än ett år. Arbetsgruppen som utarbetade dokumentet förde en dialog så att var och en av de församlingar och organisationer som deltog kunde påverka innehållet i uttalandet. Uttalandet publicerades i början av 2023 under den ekumeniska böneveckan.
– Det är fint att vi kunde fokusera på det som förenar oss, snarare än på meningsskiljaktigheter. Vi har hört att liknande uttalanden har gjorts och görs också på andra orter. Och åtminstone där dokumentet har implementerats synligt har också nya människor vågat komma med, säger Partanen.
Vice ordförande i styrelsen för Ekumeniska Rådet i Finland Markus Österlund överlämnade utmärkelsen tillsammans med Ekumeniska rådets generalsekreterare Mayvor Wärn-Rancken vid vårmötet på tisdag 23 april 2024 i Kvarnbäckens kyrka i Helsingfors. Pastor Mika Partanen, Hannakaisa Shehu från Tammerfors pingstförsamling och pastor Soili Juntumaa från föreningen Sinapinsiemen tog emot utmärkelsen.
Stipendier för doktorander i ekumenik
Ekumeniska rådets styrelse har beviljat stipendier på 1500 euro ur stipendiefonden till Heikki Revo och Karoliina Schauman, TM. Ämnet för Heikki Repos doktorsavhandling är den lutherska kyrkans syn på nattvarden i samband med ekumenisk dialog och gudstjänstreform 1970–1995. Karoliina Schauman forskar i neoteologen Simeons (ca 949–1022) teologiska estetik. Bidragen delades även ut i samband med vårmötet.
Vårens seminarium fokuserade på globalt och lokalt ansvar
Temat för vårens seminarium efter årsmötet var den här gången globalt ansvar. Hur kan kyrkor vara med och bygga steg mot en mer hållbar framtid, globalt och lokalt, och hur kan den så kallade donutmodellen utnyttjas i detta arbete?
Den traditionella modellen för ekologiskt, socialt och ekonomiskt ansvar betonar den ekonomiska aspekten. Donutmodellen är ett nytt förhållningssätt till hållbarhet som betonar en balans mellan grundläggande mänskliga behov och planetens ekologiska gränser. I modellen mitt finns en social grund som garanterar de grundläggande behoven för ett gott liv, medan modellens yttre cirkel representerar respekt för ekologiska gränser. Ekonomin verkar inom dessa ramvillkor. Den här modellen styr mot en hållbar och balanserad framtid där samhället tar hand om både människor och miljö.
Hållbar utveckling och donutmodellen för kyrkornas arbete presenterades av Jari Visto, hållbarhetsexpert och utbildare från studiecentralen STEP.
”Kyrkor och kristna samfund har en nyckelroll att spela för att skapa en mer hållbar framtid lokalt och globalt. För det första förbrukar kyrkornas omfattande verksamhet naturresurser och ger upphov till utsläpp. Å andra sidan lyssnar man på kyrkorna om de lyfter fram teman för hållbar utveckling i samhällsdebatten”, inledde Visto.
”Kyrkornas och de kristna samfundens styrka i hållbarhetsarbetet är att det redan görs mycket bra inom dem. Skyddet av skapelsen och en rättvis behandling av människor är närvarande i både teologi och handling. Vi har också många bra och omfattande riktlinjer, till exempel Ekumeniska Rådets hållbarhetsbok. Hållbarhetsfrågor kan dock ofta ses som marginella i förhållande till kyrkans grundläggande uppdrag eller strategi och verksamhet”, säger Visto.
Vistos inledning kommenterades av pastor Kati Pirttimaa (Tuomaskommunitet, lut.) och fader Rauno Pietarinen (ort.). Pirttimaa var mycket nöjd med de konkreta tillämpningarna av donutmodellen, genom vilken man kan känna att den verkligen gör skillnad. Fader Rauno påminde oss om att Kristus står i centrum för kyrkan och världen. Allt arbete för skapelsen börjar med djup tacksamhet till Skaparen. Han berömde donutmodellen för dess holistiska natur: donutmodellen erkänner också hur allt i världen påverkar allt. Det är också här hoppet ligger: små goda gärningar kan göra stor skillnad.
Efter kommentarerna diskuterade en panel av unga vuxna ämnet under ledning av moderator Maria Mountrak (ort.). Saara Alamäki (Finlands Kristliga Studentförbund), Nuutti Hurme (lut.) och Mikael Takamaa (adv.) identifierade den smärta i världen som plågar unga och unga vuxna. Många människor känner förtvivlan över hur de ska kunna göra en positiv inverkan när så mycket dåligt händer i världen samtidigt. En del undrar också om ansträngningarna kommer att vara meningsfulla om vi ändå kan förvänta oss världens undergång någon gång i framtiden.
Paneldeltagarna betonade hoppets perspektiv. Unga människor kan ha ett väldigt svartvitt tänkande. Äldre generationer kan påminna oss om att du alltid kan sträva efter bättre, även om du inte uppnår ditt ideal. Framgångsrika exempel på samarbete skulle också kunna lyftas fram, till exempel när man stoppade uttunningen av ozonskiktet för 30 år sedan. Vi är en del av en gemensam värld, men vi har helt olika resurser till vårt förfogande. Med Vistos ord, ”vi befinner oss alla i samma storm, men befinner oss i väldigt olika båtar”.
Framför allt hoppades deltagarna att de ungas oro skulle höras och tas på allvar från kyrkor och kristna samfund. Kyrkor bör föregå med gott exempel och se till att deras handlingar och tal är i linje med varandra. Detta är en fråga om trovärdighet för unga människor och kan i bästa fall stärka deras relation till kyrkan. Liksom fader Rauno påminde Takamaa oss om att arbetet för en hållbar framtid är andens frukt.