För två år sedan lät det brittiska bibelsällskapet ett engelskt forskningsinstitut undersöka britternas religiösa deltagande. Resultatet visade en tydlig ökning i kyrkobesök – särskilt bland unga. Utfallet kom som en överraskning, eftersom man i de flesta församlingar inte hade märkt någon egentlig tillströmning, allra minst bland unga. Visst hade något sådant kunnat skönjas i invandrarförsamlingar i storstäderna, men i övrigt var bilden en annan.
Resultatet väckte ändå entusiasm, och tecken på väckelse började anas här och där. I den offentliga diskussionen började man tala om en tyst väckelse – Silent Revival. Det ledde till publikationer och seminarier, och frivilliga rustades för att ta emot nya deltagare. Redan talet om en pågående väckelse tycktes i sig bidra till att skapa väckelse.
Året därpå genomförde ett annat forskningsinstitut en motsvarande studie. Den visade, överraskande nog, det motsatta: de yngre åldersgrupperna hade inte blivit mer aktiva, och kyrkobesöken hade inte ökat. I stället fortsatte församlingarnas medlemsantal att minska som tidigare.
Förvirringen var stor, tills det första forskningsinstitutet i mars i år granskade sitt material på nytt. Då upptäcktes ett fel som hade snedvridit resultatet. Institutet medgav sitt misstag, den ”tysta väckelse” som hade fått fäste i kyrkliga samtal drogs tillbaka, och i nätdiskussionerna kunde de som aldrig hade hoppats på någon andlig väckelse nu hånle.
Var då de ungas uppvaknande bara önsketänkande? Också här i Finland har vi sett tecken på ett nytt intresse för tro och församlingsliv bland de yngsta. Det började för ett par år sedan bland unga män och pojkar, vilket väckte förvåning – i undersökningar har kvinnor i alla åldrar oftast visat sig vara mer religiöst aktiva än män. Det är ju mödrar och mormödrar som genom tiderna har fört tron vidare till barn och barnbarn. Nu var det i stället unga kvinnor och flickor som var mest kritiska till kyrkan och tron. Men snart syntes liknande tecken på ny öppenhet och ett växande intresse också bland dem.
Inom den evangelisk-lutherska kyrkan märks de ungas ökade aktivitet framför allt i ett större deltagande i konfirmandundervisningen och i att fler söker sig till hjälpledarutbildningar. Men det syns också i att unga låter döpa sig i samband med konfirmationen och deltar i gudstjänster på söndagsmorgnar. Jag har också hört om ett liknande uppvaknande bland mina ekumeniska kollegor i andra kyrkor.
En möjlig bakgrundsfaktor är den ökade osäkerheten – krig, en svag ekonomi och globala orosmoln. En annan är sannolikt att människor med andra religioner blivit mer synliga i och med migrationen. När unga möter skolkamrater som öppet klär sig enligt sin tro och firar sina högtider, börjar också finländska ungdomar fundera över vilka de själva är och vilken kultur de hör till.
Någon väckelse har inte dragits tillbaka. Den behöver bara upptäckas på ett annat sätt. Det är också en form av väckelse när församlingar börjar se sig omkring med nya ögon. Blicken riktas inte enbart mot dem som redan kommer till kyrkan, utan man inser att vi finns till för andra. Kristi efterföljare har en kallelse att verka i världen.
Väckelse är när man vill förstå sin egen tillhörighet till den kristna gemenskapen och dess kontinuitet över generationer. Det är väckelse att vilja vara en frimodig del av Kristi efterföljare. I Finland är det vanligt att tiga om tro. Den betraktas som något privat, som göms i själens djup. Men i alla samhällen har tron också haft en synlig och hörbar plats. Väckelse är att bryta tystnaden.
Biskop Matti Repo
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland
Vice ordförande för Ekumeniska Rådet i Finland