Det har gått en vecka sedan vårt seminarium – eller webbinarium, eftersom som det skedde helt på distans – om majoritet och minoritet i ett föränderligt kyrkligt landskap och jag har hunnit smälta intrycken. Eller åtminstone har jag hunnit inse att det bara blev ett ytskrap.
Som fader Heikki Huttunen sa i slutet av diskussionsdelen av seminariet: Det var en ”bra början på en diskussion som fortsätter”. Precis så kändes det då och så känns det fortfarande.
Några saker fastnade. Det var frapperande hur liknande våra upplevelser av att vara i minoritets- och majoritetssituationer trots allt var, även om vi kanske måste resa utomlands för att byta roller. Jag tänker på att det är viktigt att byta roller ibland eller att åtminstone att få upp ögonen för att det är just roller det handlar om.
Men jag minns också Markus Österlunds ord om att vi har ett budskap, att vi talar om en Gud som kan förlåta synder. Jag tänker att det är det som skiljer oss från andra som vill göra gott. Det skillnaden känns central för mig just nu. För om det enda vi har att ”sälja” är solidaritet med våra medmänniskor så kan de ju ”köpa” det någon annanstans. Men kyrkan har mer än en hjälpande hand att ge. Vi har en Gud som kan förlåta synder.
Jag minns också det Pia Kummel-Myrskog sa om att Guds nåd befriar oss. ”Nåden är det centrala tänket i luthersk kristenhet,” sa hon. Och jag anar att vi kanske menar olika saker med ”nåd”, men känner ändå att det närmar sig samma kärna som Markus var inne på.
Vi försöker bli bättre på att se till att prästerna är tillgängliga, sa Marie-Louise Litonius, och jag tänker att det också handlar om samma sak. Om att få tillgång till nåden, till förlåtelsen, till Guds närvaro i vår vardag. Det där som Marta Schulman tangerade när hon sa att kyrkan var ständigt närvarande i hennes barndoms och ungdoms Spanien. Att leva ut sin tro ska vara lika lätt som att andas, då blir det lättare att föra över den till nästa generation också.
Och där kommer vi in på det som kanske blir temat för nästa webbinarium: barn- och ungdomsarbetet. För diskussionen i slutet av seminariet visade på att det är något vi alla är överens om. I ett allt mer sekulariserat Finland är det viktigt – men allt svårare – att ge vidare trons gåva.
Det hade jag också anledning att tänka på i söndags (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.), när jag fick vara med när två tidigare elever fick gå till nattvard för första gången. På grund av coronan sköttes största delen av deras förstakommunionsundervisning av en annan lärare, eftersom jag har undvikit att resa till Helsingfors, men att få vara med på deras stora dag kändes stort. (Att överhuvudtaget få vara med och fira mässa i katedralen kändes stort!) Jag påmindes igen om varför jag i så många år har ställt upp som ”söndagsskollärare”, det vi i katolska kyrkan kallar kateket. För att det är så viktigt, helt enkelt.
Dagen före vårt seminarium publicerades påve Franciskus’ motu proprio Antiquum Ministerium (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.), där han gör katekettjänsten till en officiell lekmannatjänst i katolska kyrkan, så han är också inne på samma spår.
Att väcka de döptas personliga engagemang och återuppväcka deras medvetande om sitt kall att faktiskt bidra till det kristna livet i samhället kräver att vi lyssnar till Andens röst, skriver påven (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.), och fortsätter (i min preliminära översättning till svenska, i väntan på den officiella): ”Även idag kallar Anden män och kvinnor att sätta igång och möta alla dem som väntar på att upptäcka den skönhet, godhet och sanning som finns i den kristna tron.”
En tid finns det ekumeniska webbinariet Majoritet och minoritet i ett föränderligt kyrkligt landskap på YouTube. Programmet och länken till bandningen hittar du här (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.).
Text: Sara Torvalds
* * *
Läs också de andra inläggen på Kristen i Finland- (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)bloggen. Och kom med i vår Facebook-grupp (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)!