Senaste torsdag hade vi som vanligt en lång kö utanför vår kyrka i centrala Helsingfors. Det är människor som hungrar, inte i först hand efter att få höra Guds ord, utan för att få mat på bordet. Och vi fick vara med och välsigna 570 personer som kunde på hem med två väl fyllda matkassar.
Behovet av hjälp har ökat explosionsartat. Först kom coronapandemin, sedan kriget i Ukraina med en ny våg av flyktingar, efter det stigande matpriser och nu skär regeringen i stöden till dem som har det allra sämst ställt. Behoven ökar och matköerna växer, men samtidigt minskar tillgången på mat.
Vi är inne i Stilla veckan och vi vet alla hur den slutar; vår Frälsare Jesus Kristus uppstår från de döda. Det var tidigt på söndagsmorgonen som Maria från Magdala kom till graven och upptäckte att stenen var bortrullad. Hon sprang genast och letade reda på Petrus och Johannes. De sprang till graven, konstaterade att den var tom och gick sedan hem.
Men Maria från Magdala stannade kvar, och det var då som det hände. Den uppståndne Jesus visade sig för henne och han frågade: ”Varför gråter du? Vem letar du efter?” Och sedan sade Jesus till henne: ”Maria”. Och då insåg hon att det var Mästaren.
Varför valde Jesus att allra först uppenbara sig för Maria från Magdala? Det var en kvinna som Jesus hade befriat från sju onda andar. Och vi kan anta att det var en person som hade fått mycket förlåtet och vars liv hade förvandlats i mötet med Jesus.
I vår matkö, och över allt i samhället, finns det många som gråter. Och många som längtar, kanske omedvetet, efter ett möte med den uppståndne Jesus Kristus. De längtar efter någon som säger deras namn: ”Sofia” eller ”Elias”.
Det är få människor som går i kyrkan i Finland idag. Och många kyrkor och pastorer försöker hitta på knep för att nå ut till människor. Jag tror att folk kommer till kyrkan då vi gör det som Jesus har sagt att vi ska göra. Det kristna livet består av så mycket mer än söndagens gudstjänst; vi är kallade att vara en familj som bryr sig om varandra, men också om andra.
”Jag var hungrig, och ni gav mig mat. Jag var törstig, och ni gav mig vatten. Jag var en främling, och ni öppnade era hem för mig. Jag var naken, och ni gav mig kläder. Jag var sjuk, och ni tog hand om mig. Jag var i fängelse, och ni besökte mig.” (Matt. 25:35-36)
Det är det här som Jesus vill att vi ska göra, att sträcka ut våra händer till dem i vår närhet, stå upp för rättvisa, visa barmhärtighet och dela det glada budskapet om Guds kärlek som förvandlar människors liv.
I vår mathjälp gör vi det här tillsammans, alla de 30-40 frivilliga som engagerar sig under veckan och som kommer från många kyrkor och samfund. När vi hjälper dem som har det allra sämst ställt i samhället så blomstrar ekumeniken. I matutdelningen är ingen längre lutheran eller katolik, pingstvän eller metodist, ortodox eller baptist. Alla är vi ett i Kristus Jesus.
Markus Österlund
Församlingsföreståndare i Andreaskyrkan, Missionskyrkan i Finland
Vice ordförande i Ekumeniska rådets styrelse