Kristi kärlek kallar oss till bön men också att gå längre än våra böner i arbetet för enhet mellan kristna. Församlingar och kyrkor behöver få del av Guds gåva av försoning som livets källsprång. Men mest av allt behöver de Jesu bön för sitt gemensamma vittnesbörd till världen: Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. (Joh 17:21).
Världen behöver försoningens tjänare som kan bryta ned murar, bygga broar, skapa fred och öppna dörrar till nya sätt att leva i hans namn som har försonat oss med Gud, Jesus Kristus. Hans heliga Ande för oss till vägen med steg till försoning i hans namn.
När den här texten skrevs 2015 var det många människor och kyrkor i Tyskland som utövade försoning i praktiken genom att erbjuda gästfrihet åt det stora antal flyktingar som kom från Syrien, Afghanistan, Eritrea liksom från länder på västra Balkan och som sökte skydd och ett bättre liv. Dessa praktiska hjälpinsatser, liksom kraftfulla aktioner mot hat och främlingsfientlighet, var tydliga vittnesbörd inför det tyska folket om försoning. Som försoningens sändebud hjälpte kyrkorna flyktingar på ett aktivt sätt att finna nya hem och samtidigt förbättra levnadsvillkoren i de länder som de hade flytt från. Konkreta hjälpinsatser är lika nödvändiga som att be tillsammans om försoning och fred om de som flytt undan ska kunna känna hopp och tröst.
Låt källsprången från Guds nåderika försoning överflöda under detta års bönevecka för kristen enhet så att människor kan finna fred och broar byggas. Må människor och kyrkor drivas av Kristi kärlek leva försonade liv och bryta ned de murar som söndrar!