Forskaren Susanna Hast gästade Sektionen för samhällsfrågor den 13.3.2024. Hast är forskare i internationell politik med inriktning på krig och militarism. Hon är docent och lektor i konstnärlig forskning vid Konstuniversitetet. Hon är också författare, musiker och konstnär och har skrivit mycket om de ämnen hon studerat.
Hast disputerade i samhällsvetenskap vid Lapplands universitet 2012. I sin doktorsavhandling studerade hon begreppet intressesfär i internationell politik. Efter sin avhandling studerade hon känslor, med fokus på krigen i Tjetjenien. Hon var intresserad av ett mer ovanligt perspektiv i studiet av krig: medkänsla och dess förkroppsligade uttryck. Hast forskar för närvarande i militarismens språk och dess förhållande till demokrati i ett projekt, med finansieras av Kone-stiftelsen.
Militarism bygger på konservativa strukturer
I sin presentation lyfte Hast fram de strukturer som upprätthåller militarismen i samhället. Militarism byggs in att bli en del av samhället och dess institutioner i smyg genom olika övertygelser, diskurser och praxis. En av dessa är idén om en enad nation. Det låter som en positiv idé, men så är det inte alltid: kravet på enighet åtföljs av att kritiska röster tystas. I processen för Finlands anslutning till Nato, till exempel, var det fördelaktigt att upprätthålla bilden av en nation som enigt lämnade in sin ansökan. I själva verket förekom ingen debatt: även de som skulle ha velat diskutera och kanske uttrycka kritiska åsikter höll tyst.
Militarism bygger på idén att säkerhet främst skapas genom väpnat försvar. Den militaristiska ideologin ser män som naturliga beskyddare och kvinnor som skyddsobjekt. Hast menade att för att lyckas på Försvarshögskolan måste vissa kvinnor presentera sig på ett maskulint sätt för att motsvara förväntningarna. Mjukare värderingar och obeväpnade lösningar till säkerhetshot passar inte in i militarismen. Militarism återspeglas också i vilka som är representerade när till exempel det ryska angreppskriget i Ukraina diskuteras: får bara företrädare för den hårda säkerheten tala, eller är också fredsorganisationer närvarande?
Militaristiskt tänkande bygger på nationalstater, var och en med sin egen armé. Militarismen bygger på en hierarki där de väpnade styrkorna spelar en viktig roll i samhället. Hotet om krig möts med rustning för krig, en grundläggande paradox i det internationella systemet. Susanna Hast utmanade oss att tänka: eftersom vi uppfann kriget, kan vi också uppfinna en väg ut ur kriget med en icke-krigisk lösning?
Militarism inom religiösa samfund
Militarism har också blivit förankrad i religiösa samfund. Religionen ses som en del av patriotismen och patriotismen är sömlöst kopplad till det väpnade försvaret. Religiös övertygelse förhindrar inte väpnat försvar. Militarism påverkar också unga människor: som Yle rapporterade 2022 kommer nationella försvarskurser att bli vanligare i skolorna. Fredsarbete och fredsfostran är inte trendigt.
Hasts introduktion väckte också en debatt om kyrkornas och religionernas roll i fredsarbetet. Bibeln förpliktar oss att försvara freden. Religiösa samfund borde också ha en skyldighet att bidra till fredsfostran.
Det finns många krigiska termer i vårt vardagsspråk, och dessa bidrar till att militarismen smygande förankras i samhället. Andra strukturer som upprätthåller militarismen är att man insisterar på en enhetsideologi som begränsar mångfalden, patriarkal maskulinitet, växande försvarsbudgetar och militära allianser. Hast hänvisade till forskaren Cynthia Enloes ord: ”militarism är inte allt eller inget”. Vi kanske måste acceptera vissa delar av militarismen, men inte alla. Demilitarisering är också möjlig.
Text av Piretta Pietilä, vice ordförande för Sektionen för samhällsfrågor