Hoppa till innehåll

Ett i Anden

I sitt tal i samband med den ekumeniska bönen för Europa den 21 maj (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.) sade patriark Bartholomeus av Konstantinopel att den kristna tron är en källa som aldrig sinar i fråga om sanningar som människan är i behov av. Det är i kyrkan vi hittar svaren på de stora frågorna som gäller oss själva, andra människor, skapelsen, frihet, livets mening och vart vi är på väg.

Kristendomen orienterar oss mot evigheten och tillåter inte att människan reduceras till att vara bara en levande varelse. Det kristna idealet överträffar all humanism, sade patriark Bartholomeus, men han konstaterade också att det sätt att leva som Kristus uppenbarade för oss och som hans efterföljare i alla tider har försökt efterlikna, också representerar frihet. Att vara kristen är att vara fri på ett sätt som överträffar mänskliga förväntningar.

Efteråt tittar jag på programmet och tänker att det rymdes så mycket mer än det som går att fånga i en pdf med enkla programpunkter. Vi förenades i bön över en hel kontinent och det som inte gekker syntes i YouTube-sändningen från bönen var alla de kommentarer som dök upp i chattfältet på Zoom för oss som var inloggade för den ekumeniska bönen.

Så här i efterhand önskar jag att jag hade tagit skärmdumpar av dem också, alla glada hälsningar från olika delar av Europa, alla böner och förböner, de bibelcitat som delades, och så alla glada tack efteråt.

Själv delade jag ett citat ur Johannesevangeliet (Joh 13:34-35): Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.

Det gjorde jag för att jag under våren i olika ekumeniska sammanhang har reagerat på att jag eller någon annan deltagare har hänvisat just till Nya testamentets uppmaning till att ett av kännetecknen för oss kristna ska vara att vi visar kärlek.

”Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.” Så sa Jesus, men i alla tider har kristna tyvärr inte lyckats med den biten. Samtidigt gör det mig desto mer tacksam över att vi idag kan samarbeta, utbyta erfarenheter och se Anden verka i varandras traditioner.

*

Coronaåret har för min del inte förändrat mitt jobb så mycket, eftersom jag som översättare även förr jobbade ensam vid min dator, men när ett ekumeniskt möte tidigare innebar ett avbrott i rutinen och en resa till Helsingfors (eller ibland Uppsala, Göteborg eller Oslo) har det nu betytt att jag har fortsatt sitta framför skärmen, men sett ansikten där i stället för textrader.

Kanske det är därför jag berördes så vid vårens sista möte tillsammans med Ekumeniska Rådets sektion för finlandssvensk ekumenik. Inte av mötet i sig, eller av att se bekanta ansikten i små rutor på skärmen i stället för på riktigt, för det har jag verkligen hunnit vänja mig vid under det gångna dryga året. (Så mjuk i huvudet har jag inte blivit av coronatiden.)

Nej, det som berörde mig var det Mayvor sa.

Mayvor Wärn-Rancken blev förra året vald till generalsekreterare för Ekumeniska Rådet i Finland och hon berättade på mötet att hon nu bland annat har arbetat med att bekanta sig med Ekumeniska Rådets medlemssamfund för att veta vad det är samfunden vill ha av Rådet. Och det som har slagit henne i samtalen med kyrkoledarna i vårt land är det som faktiskt förenar oss.

”I alla samfund har jag mött en djup andlighet. Man vill arbeta för Guds rike, och det handlar inte om att lyfta sin egen profil, utan om att samarbeta,” sade Mayvor.

Precis så. Det är det den ekumeniska rörelsen handlar om, att samarbeta och tillsammans verka för Guds rike.

I Första Petrusbrevet (1 Pet 3:8) uppmanas vi alla att ”leva i endräkt och inbördes förståelse, i broderskärlek, barmhärtighet och ödmjukhet”. Det är ingen liten beställning, men att få höra att vi i Finland och Europa faktiskt har kommit en bit på vägen är trösterikt, i synnerhet i tider när vi bombarderas av så mycket negativt.

Text: Sara Torvalds

* * *

Läs också de andra inläggen på Kristen i Finland-bloggen. Och kom med i vår Facebook-grupp (Besök en extern webbplats. Länken öppnas i en ny flik.)!

Dela på sociala medier: