Skapelsetid i kyrkans år
Kyrkan har sitt eget år: i jultider firar vi Jesu födelse, påsktiden präglas av glädjen över Jesu uppståndelse. Skapelsetid är ett nytt tillskott i kyrkans år, som jag också tidigare har skrivit om i Syskonbrevet. Det är ett gemensamt initiativ där kyrkor och samfund över hela världen uppmanas att låta gudstjänster och verksamhet präglas av engagemang för en livsbejakande miljö och ekologisk hållbarhet. Man kan förverkliga Skapelsetiden på ett sätt som passar den egna församlingen. Skapelsetid börjar den 1 september och avslutas på franciskusdagen den 4 oktober varje år. Årets tema är ”Let justice and peace flow” – ”Låt rätten välla fram.”.
All tid är skapelsetid
Orsaken till att vi behöver Skapelsetid och andra motsvarande initiativ är att vi har glömt att all tid egentligen är Skapelsetid. Också skapelsetron är en självklar del av vår förståelse av vad det är att vara människa i Guds värld. Kyrkoåret hjälper oss att med jämna mellanrum stanna upp inför alla viktiga aspekter i tron. Glädjen över inkarnationens under och uppståndelsen följer oss året runt. Men de har sina egna tider också, för att vi om och om igen ska reflektera över dem. Lika som vi har uppmärksammat många andra frågor med särskilda dagar i den sekulära kalendern (tänk t.ex. på morsdag och farsdag) just för att påminna om att de är värda mer uppmärksamhet, kan vi använda kyrkans årsrytmik för att så småningom lära oss att bära dem med oss alltid.
Naturen och kroppsligheten har länge av olika orsaker varit icke-frågor i kristen troslära och församlingars verksamhet. Först – eller redan – på 1980-talet lyftes frågan om skapelsen upp i Kyrkornas världsråd genom projektet Justice, Peace and the Integrity of Creation. Då var miljöfrågorna i samhället ännu marginella frågor som drevs av några särskilt bekymrade människor och grupper. Så är det inte längre. Särskilt klimatförändringen diskuteras nu på flera nivåer. Kyrkornas miljöengagemang är en välkommen och viktig reaktion på klimatförändring och artutrotning.
Skapelsetid är alltets tid
I kyrkan motiveras vi inte enbart av situationens allvar och mänsklighetens hotade framtid på jorden. Vi ser världen – oss själva, allting inom oss och runtom oss – som Guds skapelse som vi har blivit kallade att bruka och bevara. Som människor ingår vi i en ekologisk väv, i ett ömsesidigt beroendeförhållande till den övriga naturen. Det grekiska ordet oikos beskriver den här gemenskapen. Gud är skapare av allting – inte en Gud som för länge sedan har skapat jorden, utan en Gud som skapar, förnyar och lever här. Naturen är därför inte enbart ett föremål för tacksamhet och omsorg, utan också en källa till liv och andlig och kroppslig förnyelse. Den årligen återkommande skapelsetiden, liksom alla andra tider, är också alltets tid, en tid när vi särskilt värnar om att reparera och förnya Guds värld, Guds Oikos.
Skribent: Yvonne Terlinden
Mera information och material till Skapelsetiden på andressen https://seasonofcreation.org
Texten har ingått i tidskriften Nyckeln och Syskonbrevet, här lätt bearbetad