Den gångna sommaren hade jag tillfälle att arbeta som sommarpräst eller -vikarie i Agricola svenska församling.
Kyrkoherde Stina Lindgård gav mig nämligen möjlighet att hålla förrättningar och högmässor under några veckoslut i enlighet med det avtal som finns mellan Suomen metodistikirkko/Finlands svenska metodistkyrka och Finlands evangelisk-lutherska kyrka (se dokumentet Delaktiga i Kristus). En metodistpastor kan alltså fira förrättningar och högmässor enligt den lutherska kyrkans kyrkohandbok och vice versa. För att det ska vara möjligt måste metodistpastorn i fråga vara ordinerad av sin biskop och vara Årskonferens pastorala medlem i full förening.
Jag började mitt arbete i juni och spände mig inför mina förrättningar. Jag hade ett par dop och två högmässor vilka jag förberedde mig noggrant inför. Dopsamtalen fördes på distans på grund av koronapandemin.
Ett av dopen förrättades i en liten avsides by, långt från allt, ett ställe som det skulle ha varit svårt för mig att hitta till utan navigator. Väl där frågade familjen plötsligt om jag kunde hålla en del av dopet på finska, så jag fick översätta direkt från Kyrkohandboken. Det var inte enda gången jag under sommaren fick improvisera i liknande situationer.
Agricola svenska församling fungerar på ett stort område och där finns flera kyrkor och kapell. Jag fick möjlighet att bekanta mig med församlingsmästare, kantorer och förstås församlingsmedlemmar.
Från förut kände jag inte högmässans ordning så väl, men jag kopierade, klippte och limmade de olika delarna i min anteckningsbok så att jag kunde ordningen. Ibland hördes “amen” i stereo då kantorn sjöng den från läktaren och jag uttalade den samtidigt från altaret. Men efter en tid lärde jag mig när jag skulle vara tyst och låta kantorn sjunga. Församlingsmästaren konstaterade efter min första högmässa: Inte gick det så tokigt.
En vigsel mitt i skogen i 30 graders hetta var också en intressant upplevelse. Jag skulle inte ha hittat till vigselplatsen utan den blivande svärfaderns guidning. Vi körde längs en smal skogsväg och sedan skulle vi ännu gå längs en skogsstig. Efter vigseln behövde jag också hjälp att hitta ut ur skogen eftersom navigatorn inte fungerade där.
Det var positivt att ha allt det stöd jag fick av de församlingsanställda. Församlingssekreterare är guld värda!
Min sommarupplevelse var trevlig och lokalekumeniken fungerade mer än väl. Tack för denna möjlighet!
Text: Generalsekreterare Mayvor Wärn-Rancken