Den 12 maj 2025 uttryckte ledare för kyrkor och kristna samfund sin gemensamma oro över den svåra situationen för utländska studenter från länder utanför EU och EES i Finland. Som bakgrundsinformation till uppropet finns här en sammanställning av de erfarenheter som anställda och frivilliga inom kyrkor och kristna organisationer har av den svåra situationen för internationella studerande.
• De som kommer till Finland har ofta bristande baskunskaper om landet. Dessutom känner de inte till begränsningarna i service- och socialskyddssystemet som är kopplade till uppehållstillståndet. Det är svårt att skapa kontakter eller bygga tillit till myndigheter, och exempelvis välfärdsområdets tjänster är inte en självklar del av vardagen för studenterna. Matköerna är bara ett uttryck för den ekonomiska utsattheten – bostadslöshet och undermåligt boende är andra exempel.
• Inom läroanstalterna finns i praktiken ingen verklig uppfattning om de internationella studenternas situation. Nya internationella studenter behandlas som om de vore finländska studenter, och det antas att de endast behöver vägledning gällande högskolestudierna.
• Agenturer lånar ut den summa pengar som krävs av finländska myndigheter för att uppehållstillstånd ska beviljas, så att kontoutdraget ska uppfylla kraven – ifall studenten inte själv har pengarna. I praktiken har studenterna väldigt lite pengar till sitt förfogande. Det är svårt att på förhand förstå hur dyrt det är att leva i Finland och hur svårt det är att få jobb.
• Studenter, som kommer från länder utanför EU/EFS.området, betalar dessutom terminsavgifter. Även andra stadiets utbildningar kommer att börja ta ut terminsavgifter.
• När de anländer till Finland saknar de allt: kläder som passar klimatet, nödvändiga hushållsprylar från köksredskap till möbler. För många är även loppispriser för höga.
• Planen har varit att snabbt få arbete i Finland och därigenom kunna täcka levnadskostnaderna. Familjer har ofta förlitat sig på att den medföljande maken eller makan snabbt får jobb. Den ekonomiska nedgången i Finland och den höga arbetslösheten har gjort det ännu svårare för studenter att få arbete. Många jobb kräver kunskaper i finska.
• Finlands prisnivå och väderförhållanden kommer som en chock, även om läroanstalten gett viss information på förhand. Informationen är oftast mycket allmän och bygger främst på delning av länkar till olika webbsidor. Informationen på dessa sidor når inte alltid fram eller är otillräcklig. Till exempel: om en student kommer från ett varmt land, hur mycket säger det hen egentligen, att det kan vara över 20 minusgrader i Finland på vintern – utan några som helst tidigare erfarenheter av sådant?
• Många blir överraskade över skillnaden på läroanstalternas krav för studier och Migrationsverkets krav att få behålla studierätten. Många har hamnat i svårigheter efter att ha rådfrågat sin läroanstalt och registrerat sig som frånvarande för en termin – ofta på grund av ekonomiska skäl för att spara på terminsavgifter. I sådana fall har många redan fått antingen en begäran om utredning eller ett beslut om återkallat uppehållstillstånd från Migri. Flera har lämnat landet i tron att det inte går att överklaga beslutet, att man inte kan få rättshjälp gratis eller till mycket låg kostnad, eller att man inte kan stanna i Finland under överklagandetiden och fortsätta sina studier som vanligt.
• Internationella studenter kommer in i det finländska samhället utan någon introduktion, grundläggande kunskap eller färdigheter. Många har hamnat i problem på grund av detta. Den svåra ekonomiska situationen skapar spänningar i familjerna och leder till våld mellan makar och mot barn. Det har förekommit fall där våldsutsatta har sökt sig till skyddshem. Barn har akut placerats utanför hemmet. I barnskyddsärenden har det ofta handlat om okunskap – föräldrarna har till exempel inte vetat att fysisk bestraffning av barn är olagligt i Finland. Familjen står i dessa fall mycket maktlös, eftersom barnskyddet förutsätter att föräldrarna känner till lagen, utan att det alltid förklarats varför barnet placerats. För barnen kan situationen vara extremt traumatisk – att plötsligt tas från sina föräldrar och placeras i en familj där man inte ens delar ett gemensamt språk.
• Många har redan tvingats återvända till hemlandet, där de inte längre har något kvar, eftersom allt såldes för att kunna flytta till Finland – i tron att man skulle bosätta sig permanent här.
• Eftersom Finland inte har någon övre åldersgräns för studier, kan även en förälder till nästan vuxna barn söka sig till studier. Medföljande barn får uppehållstillstånd på familjeanknytning, men efter att de fyller 18 beviljas inget nytt uppehållstillstånd om de inte har en annan grund. Detta problem kommer sannolikt att beröra många familjer i framtiden, eftersom dessa ungdomar inte nödvändigtvis har tillräcklig inkomst eller medel för att själva kunna söka uppehållstillstånd som baserar sig på egna studier.
• Det förekommer också skrämsel: agenturer kan hota med utvisning om man inte betalar sin skuld till dem.
• För vissa är studievägen ett sätt att ta sig till Finland av humanitära skäl.
• Endast en liten andel utnyttjar systemet medvetet.
• Avslag på ansökningar om utkomststöd skapar ångest och psykisk ohälsa, ibland självmordstankar – för det finns ingen väg ut ur fattigdomen i sikte, och terminsavgifterna väntar på att betalas. I hemlandet väntar skulder och släktingar som skickat studenten till ett ”bättre liv”. Situationen i hemlandet – egna och släktens skulder – förstärker självmordsrisken ytterligare.
Som en skolpräst uttryckte det:
”De märkliga femton kasus i finskan kan redan böjas förvånansvärt väl i munnarna på dessa afroasiatisktalande. Ändå duger de inte ens som städare hos oss. Skulle de ha kommit hit om de vetat att deras decennier av arbetserfarenhet som lärare, sjuksköterskor, personalchefer eller företagare inte betyder något här? Skulle de ha skuldsatt sig för att komma hit och bli fattigare än fattigast? Skulle vi byta plats med dem? Om inte – var finns då samhällets ansvar för våra gäster?