Hoppa till innehåll

”Nicea 1700 år” studie- och pilgrimsresa till Turkiet – Intervju med Cata Ekman-Niemi-Kaija

Jag sitter med Cata Ekman-Niemi-Kaija som kommer från metodistkyrkan och deltar i studie-och pilgrimsresan till Turkiet.

Vad gjorde att du anmälde dej på denna resa?

– Jag har en gång mellanlandat i Istanbul och sovit en natt här för 15 år sedan. Jag blev väldigt fascinerad av staden och var intresserad att komma på nytt, men av olika orsaker har det inte blivit av. När jag såg den här chansen att delta, visste jag genast att det var för mej.

Vi har varit här tre dagar. Vad har Istanbul gett för intryck åt dej?

-Det har bekräftat de första intryckena från förra gången. Det är en mångkulturell stad och öst möter väst. Det är snyggt och prydligt. 

Vi är från fem olika samfund på resan. Hur skulle du beskriva gemenskapen i gruppen?

– Vi har en bra ekumenisk anda. Jag tycker att det är mycket fin gemenskap. Jag upplevde gemenskapen positiv ända från början. Den startade upp genast när vi presenterade oss på flygfältet på måndagen.  Här är en bra, tillåtande och accepterande anda. Det är manjana, allt har fungerat bra, trots att det kanske inte riktigt blev som man först hade tänkt.

Vilka förväntningar har du för resten av resan?

-Det blir spännande att resa utanför Istanbul.Det ser jag framemot. Vi har sett mycket av det historiska i stan, det blir roligt att se lite landsbygd. 

Vad tar du med dej hem från resan?

-Mötena med människorna har varit fina. Det var många jag inte kände från förut, men de här spontana diskussionerna har varit bra. Folk är på semester och de kan genast hoppa in i djupa diskussioner utan att det blir irriterande. Här är människor med djup kunskap om olika områden, men vi är här på semester och njuter av att vara lediga från vardagen. 

-Människomöten med lokala människor. De har varit otroligt tjänstevilliga. Den orientaliska gästfriheten syns i kulturen och det kommer väldigt naturligt fram.

– Jag rekommenderar Istanbul ifall man har möjlighet att resa hit, säger Cata.


Text och bild: Mayvor Wärn-Rancken 

Dela på sociala medier: