Kejsar Konstantin sammankallade kyrkomötet i Nicea år 325 och år 2025 firar vi 1700-årsjubileet av mötet i Nicea. Vi minns det konciliet främst för den trosbekännelsetext som antogs och som sammanfattar den kristna treenighetsläran och Guds Sons människoblivandes under. Den kompletterade form av trosbekännelsen som antogs år 381 vid kyrkomötet i Konstantinopel används fortfarande regelbundet i flera kristna kyrkor som dopbekännelse och som en trosbekännelse som man tillsammans läser i gudstjänsten. De täta formuleringarna kopplar oss med Bibeln som grund till den tro som Gud uppenbarade i Jesus Kristus. Texten prisar Guds gärningar samtidigt som den i sitt innehåll fokuserar på Bibelns kärnbudskap på ett sätt som uttrycker den tro som förkunnar det glada budskapet om den treenige Gudens gärningar i skapelse, återlösning och helgelse.
Den tron uttrycks också av Ekumeniska Rådet i Finland, vars medlemmar ”bekänner Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare enligt Bibeln, och därför tillsammans strävar efter att fullgöra sin gemensamma kallelse den ende Guden, Fadern, Sonen och den heliga Anden, till ära”. Trots att alla ERF:s medlemskyrkor och observatörer inte använder den nicenska (nicensk-konstantinopolitanska) trosbekännelsen i sitt gudstjänstliv kan de bekänna den gemensamma kristna och kristocentriska treenighetstro som den uttrycker.
De sju ekumeniska koncilierna under det första kristna millenniet representerar i sin självförståelse samma nicenska tro som de i sina respektive infallsvinklar preciserar. Även till exempel de lutherska bekännelseskrifterna från 1500-talet inlemmar sig i arvet efter den nicenska treenighetstron som förklaringar till densamma. Faith and Order-publikationen Bekänna en och samma tro (1991/1993) tog avstamp i precis den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen från år 381. I grund och botten handlar det om att sätta ord på och klargöra utgångspunkterna för det kristna gudsbegreppet som bygger på evangelium, om att skapa en enhet som ger kyrkan bästa möjliga förutsättningar att förverkliga sin mission att förkunna Guds stora gärning till världens ände i ord och handling (Ef 1:17–18; Matt 28:18–20; Mark 16:15–16; Luk 24:46–49; Joh 20:12; Joh. 3:16).
Nicenska trosbekännelsen representerar en helhetssyn av tro och evangelium och det är lätt att se hur djupt aktuell den är. Ur skapelsetron växer ansvaret för skapelsen, ur den kristocentriska kärnan frälsningens och nådens mysterium och ur tron på ”Herren och livgivaren” bekännelsen på bönens, förnyelsens, profetiornas, sanningens och kärlekens Heliga Ande. Tron på en Gud med tre självständiga personer, bundna till varandra i kärlek, är också grunden för synen på att människan är skapad till Guds avbild. På den vilar i sin tur övertygelsen om att varje människas unika värde och därmed kyrkornas agerande för mänskliga rättigheter. Trons gåva och att följa Kristus i vardagen hör samman. Tro, hopp och kärlek får näring av varandra. Kristi kyrkas enhet och de kristnas gemenskap samt fred, försoning och enhet i världen går hand i hand. Trosbekännelsen spelar roll även i vardagen.
Det här jubileet ger Finlands kyrkor och kristna samfund ett ypperligt tillfälle att lyfta fram det här gemensamma trosarvet och en möjlighet att stärkas i våra strävanden att bygga enhet också med alla människor av god vilja. Vi uppmanar vår medlemskrets att hitta sätt att tillsammans ösa ur den här källan och öppna vägar för de strömmar som ger liv och det som föder nytt liv för gemensamt vittnesbörd och tjänande såväl i Finland som internationellt.
Helsingfors, 30.9.2024
Styrelsen för Ekumeniska Rådet i Finland