Det stadgeenliga generalmötet för Ekumeniska Rådet i Finland hölls i Seinäjoki den 13–14 november i Seinäjoki Vapaakirkkos konferenscenter Valkea. Höstmötet samlade 65 representanter från medlemskyrkor, observatörskyrkor och partnerorganisationer, både på plats och via Teams.
Församlingens föreståndare, pastor Ari Urhonen, höll ett hälsningstal där han berättade om församlingens historia och nutid i Seinäjoki. De vackra, nya lokalerna används av flera aktörer i staden. Valkea är en viktig mötesplats som bygger gemenskap bland stadens invånare.
Höstmötets ordförande var styrelsens ordförande, ärkebiskop Tapio Luoma från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Under mötet behandlades bland annat verksamhetsplanen, budgeten och medlemsavgifterna för år 2025, samt valdes en ny styrelse för nästa verksamhetsperiod 2025–2027.
Verksamhetsåret 2025: Credo
Generalsekreterare Mayvor Wärn-Rancken presenterade verksamhetsplanen för år 2025. Ekumeniska Rådet i Finland strävar under 2025 efter att fira 1700-årsjubileet av den nicenska trosbekännelsen samt att lyfta fram trons betydelse genom handlingar, enligt rådets årsaktuella tema ”Credo – Jag tror”, böneveckans tema ”Tror du detta?” samt Ansvarsveckans tema ”Tro utan gärningar är död”.
Verksamhetsplanen fokuserar på att i samarbete med olika kyrkosamfund och religiösa gemenskaper samt genom rådets sektioner ordna evenemang och sammankomster, såsom föreläsningar, diskussioner och gudstjänster, som firar och lär ut den nicenska trosbekännelsens betydelse för den kristna tron. Målet är att uppmuntra deltagarna att fördjupa sin tro och reflektera över dess påverkan på vardagen. Bland de ekumeniska evenemangen under Nicenska jubileumsåret finns bland annat:
- Delad med alla – gudstjänstdagar i Åbo 9–11 maj, ekumenisk gudstjänst 9 maj
- Internationella kvinnodagens webbinarium 8 mars: Kvinnans kallelse
- Studie- och pilgrimsresa till Turkiet 19–26 maj med tillhörande seminarium
- Ekumenisk, tvåspråkig högtidsgudstjänst i Uspenskijkatedralen under Ansvarsveckan 19 oktober
Under presentationen av verksamhetsplanen presenterade sektionerna sina planer för 2025. Programmet omfattar intressanta seminarier och webbinarier, en studieresa, en Taizé-resa för unga vuxna, KETKO-kursen samt ett lokalt ekumeniskt forum.
Ny ledning för Ekumeniska Rådet 2025
Under verksamhetsåret 2025 inleder både en ny styrelse (fr.o.m. januari 2025) och en ny generalsekreterare (fr.o.m. 1 september) sina uppdrag. Dessa förändringar påverkar verksamhetsåret och dess planering så att den nya styrelsen och generalsekreteraren får möjlighet att forma höstens verksamhet.
Efter presentationen av verksamhetsplanen diskuterade deltagarna i grupper om idéer som väckts av verksamhetsplanen och årets tema ”Credo”. Fyra teman lyftes fram i diskussionerna:
1. Att nå unga och unga vuxna.
2. Påverkan och synlighet i samhällsdebatten.
3. Lokal ekumenik.
4. Samarbete och nätverksbyggande.
Betydelsen av KETKO-kursen för unga vuxna betonades. Under de senaste åren har det varit svårt att hitta deltagare för både arrangemang och själva kurserna. Behovet av förbättrad kommunikation kring KETKO och andra evenemang diskuterades. Det framhölls också att Ekumeniska Rådet i Finland borde delta ännu mer aktivt i samhällsdebatten, utifrån gemensamma värderingar, kring teman som rasism, människovärde, stöd för utsatta, fred, positiv religionsfrihet och religionsundervisning. Betydelsen av nätverkande och samarbete med andra aktörer framhölls som viktig.
Grupperna betonade också lokal ekumenik och föreslog att rådet kunde göra mer för att skapa och stödja lokala strukturer. Årets tema ”Credo” och Ansvarsveckans tema ”Tro utan gärningar är död” ansågs vara utmärkta. Ett förslag om en idétävling för att lyfta fram goda gärningar presenterades. Det efterfrågades även material och idéer för lokala aktiviteter kopplade till det nicenska jubileumsåret.
Ekonomisk rapport
Ekonomichef Kimmo Kaartama från SVK-tjänster presenterade det ekonomiska läget. Styrelsens ekonomiarbetsgrupp har tillsammans med generalsekreteraren under flera år målmedvetet arbetat för att stabilisera ekonomin. Rådets ekonomiska situation har förbättrats, då kollekttillgångarna nästan har återgått till nivåerna före pandemin. Den nya styrelsen får i uppgift att definiera grundprinciperna för medlemsavgifterna och deras storlek framöver.
Ny ordförande för styrelsen: Metropoliten Elia
Vid mötet valdes Ekumeniska Rådet i Finlands styrelse för perioden 2025–2027. Styrelsen strävar efter att inkludera representanter från de ordinarie medlemsorganisationerna, så att det finns minst en medlem från Evangelisk-lutherska kyrkan, Ortodoxa kyrkan, Katolska kyrkan, SVKN (Suomen Vapaakristillinen Neuvosto) som representerar de finskspråkiga frikyrkorna, samt Frikyrklig samverkan som representerar de svenskspråkiga frikyrkorna.
Styrelsen består av en ordförande, tre vice ordförande samt minst fyra och högst sex andra ledamöter. Varje ledamot har en personlig suppleant. Mandatperioden är tre kalenderår.
Valda ledamöter:
Ordförande:
Metropoliten Elia (ort.), suppleant kyrkoherde Markku Salminen (ort.)
Vice ordförande:
Biskop Matti Repo (ev.-luth.), suppleant pastor, teologie doktor Saara-Maria Jurva (ev.-luth.)
Överstelöjtnant, territoriechef Saga Lippo (fräls.), suppleant Jaakko Pihlajamäki (vap.)
Biskop Raimo Goayarrola (kat.), suppleant broder Gabriel Salmela OP (kat.)
Övriga ledamöter:
Docent, teologie doktor Tomi Karttunen (ev.-luth.), suppleant lektor i sociala yrkesämnen, diakon Luisa Tast (ev.-luth.)
Kyrkoherde, teologie doktor Minnamari Helaseppä (ev.-luth.), suppleant pastor Jussi Luoma (ev.-luth.)
Filosofie doktor Minna Rasku (ort.), suppleant organisationssekreterare Anna-Kaisa Onatsu (ort.)
Revd Dr Miika Ahola (angl.), suppleant pastor Saija Kainulainen (angl.)
Församlingsföreståndare Markus Österlund (miss.), suppleant samfundsföreståndare Peter Sjöblom (bapt.)
Gemensam bön för klimatet
Under mötet hölls också en gemensam bön för den pågående klimatkonferensen i Baku (COP29, Conference of the Parties). Laura Häkli, chef för kommunikation och påverkan vid Finska Missionssällskapet, inledde böneämnet. Klimatförändringen har gått snabbare än förväntat, och klimatkrisen påverkar världen över, men de allra fattigaste drabbas hårdast.
Häkli påminde om vårt ansvar att se till att världen kan vara ett hem även för våra barn och barnbarn. Ärkebiskop Tapio Luoma och generalsekreterare Mayvor Wärn-Rancken ledde därefter mötesdeltagarna i bön på finska och svenska.
Gud, alltings Skapare.
Du gjorde oss människor till förvaltare och väktare av din skapelse.
Men vi förstår inte riktigt vad det innebär.
Vi njuter av världen du har skapat,
av varje detalj, av dess skönhet.
Men vi utnyttjar också världen för vår egen vinning:
jorden, havet och luften: vi tar, nästan girigt, av dess gåvor.
Det var väl inte så du menade, eller hur?
Idag ber vi: gör oss till sanna förvaltare och väktare av din skapelse.
Så att vi ser allt med dina kärleksfulla ögon
och ser att det är gott.
Att vi bara brukar det vi verkligen behöver.
Att vi skyddar varje varelse på marken, i hav och luft,
och samtidigt hela världens framtid.
Gud, vi har sänt våra representanter till Baku för att diskutera din skapelses framtid.
Hjälp dem att finna vägen till att bli sanna förvaltare och väktare av din skapelse.
Gör oss alla till sådana,
nu, innan det är för sent.
Pastor Suvimarja Rannankari-Norjanen
Finska Missionssällskapet
Deklaration för det nicenska jubileumsåret
Teologie doktor, docent Tomi Karttunen presenterade Ekumeniska Rådet i Finlands styrelses deklaration Nicenska trosbekännelsen – en fyr för treenighetstron som firar 1700-årsjubileum år 2025. År 2025 firas 1700-årsjubileet av kyrkomötet i Nicaea, som kejsar Konstantin kallade samman år 325. Det centrala bidraget från detta möte var att formulera treenighetstron och undret med Guds Sons människoblivande i en gemensam trosbekännelse. I den form som kompletterades vid kyrkomötet i Konstantinopel år 381 används den fortfarande regelbundet som dopbekännelse och trosbekännelse vid gudstjänster i många kristna kyrkor. I deklarationen framhålls att jubileumsåret ger kyrkorna och de kristna samfunden i Finland en utmärkt möjlighet att lyfta fram detta gemensamma trosarv. Det erbjuder också en möjlighet att stärka ansträngningarna för att bygga gemenskap, även med alla människor av god vilja.
Kejsar Konstantin sammankallade kyrkomötet i Nicea år 325 och år 2025 firar vi 1700-årsjubileet av mötet i Nicea. Vi minns det konciliet främst för den trosbekännelsetext som antogs och som sammanfattar den kristna treenighetsläran och Guds Sons människoblivandes under. Den kompletterade form av trosbekännelsen som antogs år 381 vid kyrkomötet i Konstantinopel används fortfarande regelbundet i flera kristna kyrkor som dopbekännelse och som en trosbekännelse som man tillsammans läser i gudstjänsten. De täta formuleringarna kopplar oss med Bibeln som grund till den tro som Gud uppenbarade i Jesus Kristus. Texten prisar Guds gärningar samtidigt som den i sitt innehåll fokuserar på Bibelns kärnbudskap på ett sätt som uttrycker den tro som förkunnar det glada budskapet om den treenige Gudens gärningar i skapelse, återlösning och helgelse.
Den tron uttrycks också av Ekumeniska Rådet i Finland, vars medlemmar ”bekänner Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare enligt Bibeln, och därför tillsammans strävar efter att fullgöra sin gemensamma kallelse den ende Guden, Fadern, Sonen och den heliga Anden, till ära”. Trots att alla ERF:s medlemskyrkor och observatörer inte använder den nicenska (nicensk-konstantinopolitanska) trosbekännelsen i sitt gudstjänstliv kan de bekänna den gemensamma kristna och kristocentriska treenighetstro som den uttrycker.
De sju ekumeniska koncilierna under det första kristna millenniet representerar i sin självförståelse samma nicenska tro som de i sina respektive infallsvinklar preciserar. Även till exempel de lutherska bekännelseskrifterna från 1500-talet inlemmar sig i arvet efter den nicenska treenighetstron som förklaringar till densamma. Faith and Order-publikationen Bekänna en och samma tro (1991/1993) tog avstamp i precis den nicensk-konstantinopolitanska trosbekännelsen från år 381. I grund och botten handlar det om att sätta ord på och klargöra utgångspunkterna för det kristna gudsbegreppet som bygger på evangelium, om att skapa en enhet som ger kyrkan bästa möjliga förutsättningar att förverkliga sin mission att förkunna Guds stora gärning till världens ände i ord och handling (Ef 1:17–18; Matt 28:18–20; Mark 16:15–16; Luk 24:46–49; Joh 20:12; Joh. 3:16).
Nicenska trosbekännelsen representerar en helhetssyn av tro och evangelium och det är lätt att se hur djupt aktuell den är. Ur skapelsetron växer ansvaret för skapelsen, ur den kristocentriska kärnan frälsningens och nådens mysterium och ur tron på ”Herren och livgivaren” bekännelsen på bönens, förnyelsens, profetiornas, sanningens och kärlekens Heliga Ande. Tron på en Gud med tre självständiga personer, bundna till varandra i kärlek, är också grunden för synen på att människan är skapad till Guds avbild. På den vilar i sin tur övertygelsen om att varje människas unika värde och därmed kyrkornas agerande för mänskliga rättigheter. Trons gåva och att följa Kristus i vardagen hör samman. Tro, hopp och kärlek får näring av varandra. Kristi kyrkas enhet och de kristnas gemenskap samt fred, försoning och enhet i världen går hand i hand. Trosbekännelsen spelar roll även i vardagen.
Det här jubileet ger Finlands kyrkor och kristna samfund ett ypperligt tillfälle att lyfta fram det här gemensamma trosarvet och en möjlighet att stärkas i våra strävanden att bygga enhet också med alla människor av god vilja. Vi uppmanar vår medlemskrets att hitta sätt att tillsammans ösa ur den här källan och öppna vägar för de strömmar som ger liv och det som föder nytt liv för gemensamt vittnesbörd och tjänande såväl i Finland som internationellt.
Helsingfors, 30.9.2024
Styrelsen för Ekumeniska Rådet i Finland
Ekumenisk kvällsgudstjänst och samkväm i Törnävä kyrka och herrgård
Efter själva mötet fortsatte programmet med en ekumenisk kvällsgudstjänst i Törnävä kyrka. Kvällsgudstjänsten hade temat Fredsbön och inleddes med hälsningsord från kyrkoherde Ari Auranen (ev.-lut.) samt Ekumeniska Rådets ordförande, ärkebiskop Tapio Luoma (ev.-lut.). Predikan hölls av generalsekreterare för Kyrkornas råd i Estland, Vilver Oras (bapt.). Ektinibönen leddes av metropoliten Elia (ort.). Diakon Luisa Tast (ev.-lut.) läste dagens texter. Musikframträdanden gavs av Deborah-gruppen (frikyrklig), Maija-Liisa Noppa (pingst), samt ukrainska och myanmariska artister. Församlingen sjöng gemensamma psalmer ackompanjerade av kantor Anssi Pyykkönen (ev.-lut.).
I den avslutande välsignelsen deltog metropoliten Elia (ort.), distriktschef Soile Kasi (Metodistkyrkan), Finlands och Estlands territoriella ledare, överstelöjtnant Saga Lippo (Frälsningsarmén) samt biskop Matti Salomäki från Lappo stift (ev.-lut.).
Efter kvällsgudstjänsten övergick programmet till en kvällsmottagning arrangerad av Seinäjoki stad. Stadsdirektör Jaakko Kiiskilä och kommunstyrelsens medlem Kati Nummensalo fungerade som mottagningens värdar. Utöver Kiiskiläs hälsningstal framfördes solosång av både ärkebiskop Luoma och Ansvarsveckans koordinator Sarah Tiainen, ackompanjerade av kantor Päivi Kankainen-Martikainen. Vid mottagningen gratulerades styrelsemedlem Jaakko Pihlajamäki, som nyligen fyllt 70 år, och ärkebiskop Luoma tackades för sina två mandatperioder som ordförande. Metropoliten Elia ledde en gripande version av Många nådefulla år som hyllning.
Tillsammans trots olikheter
Torsdagen den 14 november fortsatte programmet med ett höstseminarium. Morgonandakten leddes av metropoliten Elia (ort.) tillsammans med diakon Juha Lampinen och kantor Riikka Patrikainen. Höstseminariets tema var Kristna tillsammans i bön, vittnesbörd och tjänande.
Seminariets gästtalare var Vilver Oras (bapt.), generalsekreterare för Kyrkornas råd i Estland. I Estland har kyrkorna insett att de behöver varandra. Som ett konkret exempel nämnde Oras renoveringen av sin egen kyrka, som finansierats både av andra estniska kyrkor och från utlandet. Under sovjettiden samarbetade kyrkorna också för att överleva, vilket lärde dem ödmjukhet och respekt för varandra.
I sitt tal påminde Oras om att vår enhet är större än våra olikheter – men att enheten ändå kräver arbete. Relationer måste vårdas, även om det innebär ansträngningar, precis som i mänskliga relationer. Genom gemenskap kan vi lära av varandra, och samtidigt uppskatta och tydligare se vårt eget samfunds styrkor.
Efter seminarietalaren diskuterade deltagarna i grupper om talet och sina egna ekumeniska erfarenheter. Särskilt tanken på Guds storhet upplevdes som gripande: Han kan inte rymmas inom bara en kyrka. Att acceptera olikheter och känna igen det goda i den andre är nycklar till gemenskap. Gemenskapen här förbereder oss för himlen. Konflikter uppstår när vi inte ens vill försöka förstå eller visa respekt för andra. Påminnelsen om bönens kraft och betydelse ansågs viktig: i bönen talar vi gott om varandra inför Gud och ber om välsignelse för varandra.
1. Kom ihåg er gemensamma identitet
Den som förenar oss är större än det som skiljer oss åt.
2. Erkänn behovet av gemenskap
Vi behöver andra kristna/kyrkor för att hjälpa oss igenom svåra tider i våra liv och i vår tjänst. Vi behöver varandra också för att glädjas tillsammans när vi upplever välsignelser.
3. Var ödmjuka
[Lev] fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. (Fil 2:3)
4. Omfamna olikheterna
Vi är inte alla likadana. Var och en av oss är en unik pusselbit som tillsammans bildar en enhet. Men vi som kristna och kyrkor är olika enligt Guds plan, eftersom vi har varsin roll i den planen.
5. Tro det bästa om varandra
Välj att fokusera på det goda. Vad vi än vill se hos andra, det bästa eller det sämsta, kommer vi alltid att hitta det.
6. Arbeta igenom konflikter
Relationer är det mest värdefulla och består för evigt. De är värda arbetet. Vårt uppdrag är större än vilken oenighet vi än kan ha. Guds folk ska kunna lösa alla konflikter.
7. Ha rätt motiv
Tillrättavisa varandra i kärlek. Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. (Gal 6:1)
Varför bör vi arbeta för att bevara enheten i våra kyrkor?
- Berikar våra liv.
- Förhärligar Gud.
- Stödjer vårt vittnesbörd/vår tjänst.
- Förbereder oss för himlen.
