Den ekumeniska missionsdagen firas det andra veckoslutet i oktober, i år den 12-13 oktober 2024, och kyrkorna inbjuds att fira missionsdagen lokalt i samarbete över konfessionsgränserna och att be tillsammans för mission. Årets tema är ”Jesu sändebud” i enlighet med kyrkoåret för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Resurser för firandet av Missionshelgen
Nedan hittar du bibelkommentarer och böner som hjälper dig att fira missionshögtiden. Materialet är skrivet av medlemmar från olika samfund. I arbetsgruppen för 2024 ingår Ville Auvinen (SLN, evangelisk-luthersk), Aimo Helminen (SVKN, adv.), fader Toan Tri Nguyen (ERF, katolsk) och fader Tapio Rautamäki (ERF, ortodox).
Jesu sändebud
Jesu tid på jorden var på väg att ta slut. Han hade talat om sin blivande död och dess betydelse. Påskhögtiden närmade sig. Han hade visat fullständig kärlek till sina egna ända till slutet. Han hoppades att hans kärlek skulle utmana och inspirera hans följare att agera enligt hans exempel och sprida evangeliets glada budskap i världen. Innan han återvände till Fadern ville han samlas en sista gång för en påskmåltid med sina lärjungar, av vilka många var fiskare. Han hade kallat var och en av dem att följa honom och lärt dem att vara människofiskare. Det var en tjänaruppgift. Det passade inte med inbördes stridigheter och egen vinning.
Vår uppmärksamhet riktas mot två lärjungar, Petrus och Judas. Båda hade svårt att förstå Jesu uppdrag. Judas var så frustrerad att han redan i sitt hjärta hade bestämt sig för att förråda Jesus. Petrus å andra sidan skröt om att han skulle följa Jesus, även till fängelse och död. Jesus uppmanade Judas att genomföra sina planer så snart som möjligt. Petrus skulle få en ny chans, men det skulle ske först när han hade funnit en ny relation till Jesus och hans kärlek.
I dagens evangelium säger Jesus: “En tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare är inte förmer än den som har sänt honom.” Vi måste först låta oss bli tjänade av Guds nåd för att ödmjukt kunna tjäna våra medmänniskor. Petrus fann äkta ånger i stället för skryt och ett rätt sätt att tjäna enligt Guds vilja, inte av lågt vinstbegär, utan av hjärtats vilja.
Petrus och Judas bröt upp från samma bord. Den enes väg ledde till en bitter slut och den andres väg till förnyelse och att finna sin tjänst. Sådana ofullkomliga personer, som har upplevt nåd och förlåtelse, vill Jesus fortfarande sända för att kalla andra att följa honom. Han sade: “Den som tar emot någon som jag sänder, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig.” Som Jesu sändebud kan vi uppleva den glädjen att genom den som har fått nåd och blivit sänd, går vägen till Jesus och genom honom direkt till Faderns hjärta.
Aimo Helminen, Ledare för Finlands Adventkyrka
“Gå och förkunna!”
Under profeten Amos tid hade det andliga livet i Israel förvrängts. Herrens lag hade övergivits, och de troende gav sig åt sina falska gudar (2:4) genom att bära bilder av stjärnguden (5:26). Sanningsprofeternas munnar tystades (2:12). Även prästen i Betel, Amasja, anklagar Amos för att uppmana till uppror (7:10-12). I den efterföljande konfrontationen vill Amasja tysta profeten genom att meddela att kungen bestämmer vem som får tala i hans område, men Amos åberopar en ännu högre auktoritet och säger att Herren har sänt honom att förkunna budskapet mot Israel.
Så Amos kan inte tiga. Av kärlek till sitt folk sände Gud honom för att förkunna omvändelse. Av kärlek var Amos tvungen att uttala hårda ord även till Amasja. Det handlade om kärlek, eftersom orden var avsedda att ge honom en möjlighet att vända sig till Gud för att få förlåtelse. Således innebär mission något djupare än att skicka människor och pengar till avlägsna länder. Mission är en kärlekshandling. Det är meningslöst att skicka människor och pengar långt bort om vi saknar “tros som får sitt uttryck i kärlek” (Gal. 5:6), om Guds ord inte bor i våra egna hjärtan, med vilket vi förkunnar frälsning för andra i Jesus Kristus.
Guds ord berör oss inte bara som mottagare av gudomlig uppenbarelse, utan också som dess förkunnare. Ordet själv driver oss mot våra bröder. Vi är bara dess tjänare. Att förkunna ordet kräver ett vittnesbörd genom våra egna liv. Å ena sidan behövs ett ord som förmedlar det som Herren själv har sagt till oss. Å andra sidan behövs ett vittnesbörd som gör ordet trovärdigt, så att det inte framstår som en vacker filosofi eller utopi utan som en levande verklighet.
Som Frälsarens sändebud måste kristna profetiskt försvara människors rätt och frihet att höra Guds ord och söka effektivare sätt att förkunna ordet även under hot om förföljelse. Idag finns det fortfarande många folk som inte har fått höra det glada budskapet, och även många kristna för vilka Guds ord måste förkunnas på nytt på ett övertygande sätt, så att de konkret kan uppleva evangeliets kraft. Jesu sändebud måste med all kraft fortsätta missionsarbetet (missio ad gentes) och åter evangelisera i de länder där ordet har glömts bort eller där det möter likgiltighet på grund av utbredd sekularisering (missio ad intra). Den katolska kyrkans centrala administration, Romerska kurian, omorganiserades genom påve Franciskus apostoliska konstitution Praedicate Evangelium (19.3.2022), som redan genom sitt namn – Förkunna evangeliet – är missionsinriktad. Kyrkans världsomspännande missionsorgan är Dikasteriet för evangelisation, som för första gången överträffar Dikasteriet för trosläran, vilket tydligt visar missionens centrala ställning i den katolska kyrkans liv och verksamhet. Må den Helige Ande väcka hunger och törst efter Guds ord samt brinnande budbärare och vittnen (Amos 8:11-12).
Fader Tri Nguyen
Från den helige aposteln Paulus brev till galaterna – ”Jag ber er, bröder: bli som jag när jag nu har blivit som ni. Ni har aldrig gjort mig något ont. Ni vet att det var på grund av sjukdom som jag första gången kom att förkunna evangeliet för er. Min kroppsliga svaghet frestade er inte till förakt eller motvilja, utan ni tog emot mig som en ängel från Gud, ja, som Kristus Jesus. Var är er hänförelse nu? Jag kan intyga att ni gärna skulle ha rivit ut era ögon och gett dem åt mig. Har jag blivit er fiende genom att säga er sanningen? De som så ivrigt intresserar sig för er gör det inte i god avsikt. De vill skilja oss åt för att ni skall intressera er för dem. Det ivriga intresset för er är gott om avsikten är god – alltid och inte bara när jag är hos er, mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er. Om jag bara var hos er nu, så att jag kunde slå an den rätta tonen – jag vet mig ingen råd med er.“(Gal. 4:12-20).
De inledande orden: Från den helige aposteln Paulus brev till galaterna – berättar i den ortodoxa liturgin om brevets författare och mottagare. Ordet brev ger en ledtråd om syftet med dessa episteltexter. Apostel betyder sändebud och i den kristna kyrkans sammanhang betyder det specifikt en som är sänd av Kristus: “Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar: döp dem i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt. 28:19-20)
Kristus sände sina apostlar till hela världen för att döpa dem i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn. Paulus tillhörde dock inte de tolv ursprungliga apostlarna. Han var ursprungligen känd som en ivrig farisé vid namn Saul från Tarsus. Paulus förföljde kristna hårt (Apg. 7:58-8:3) tills han såg Kristus i en syn på vägen till Damaskus (Apg. 9:3-6). Efter att ha omvänt sig till kristendomen blev han en betydelsefull missionär och teolog. I sina brev öppnade han upp kristendomen för de församlingar han grundade och gav dem instruktioner för att bygga församlingar. Av Nya testamentets brev är 13 skrivna i Paulus namn och hans liv beskrivs i Apostlagärningarna.
Paulus kallas hedningarnas apostel eftersom han vid apostlamötet i Jerusalem kom överens om att han skulle arbeta bland andra folk än judarna. Vid apostlamötet kom man också överens om att de nya församlingarna, som ursprungligen bestod av hedningar, inte behövde följa judiska seder, t.ex. behövde pojkar inte omskäras. Paulus reste runt i nuvarande Syrien, Cypern, Turkiet och Grekland och grundade nya församlingar. I dagens text varnar han församlingen i Galatien för att återigen börja följa judiska seder, t.ex. omskärelse. Paulus slutade till slut i Rom, där han undervisade i några år tills han avrättades med svärd under kejsar Neros förföljelser.
Alla kristna är kallade att föra evangeliets glada budskap till hela världen. Dop och undervisning tillhör kanske en mindre grupp, biskopar och deras underordnade präster. Herre, Gud, ge oss styrka att leva enligt Kristi läror! Amen.
Pastor Tapio Rautamäki, Helsingfors ortodoxa församling
Helige Gud, för Jesu Kristi skull, käre himmelske Fader.
Du valde och kallade oss att vara dina lärjungar, att vittna om Kristus och föra det glada budskapet till hela världen, till alla folk. Vi känner vår egen svaghet och brist, men samtidigt litar vi på din nåd och hjälp. Du har lovat att vara stark i de svaga. Ge oss mod i hjärtat, ord i munnen och kärlek i våra handlingar när vi utför ditt uppdrag. Öppna människors hjärtan för att ta emot vårt vittnesbörd.
Fader, uppmuntra och stärk särskilt de evangeliets vittnen som lever mitt i förföljelse. Skydda och bevara dem, och låt deras mod vara ett övertygande vittnesbörd för många.
Fader, förena alla kristna i kärlek till varandra, så att vår inbördes kärlek vittnar för världen om dig och din kärlek, som har blivit uppenbarad i Kristi korsdöd.
Så ber vi i din Son Jesu Kristi namn,
Amen