Min fru och jag besökte också Brescello på väg till Rom förra våren. En charmig liten stad i Po-dalen. Bakgrunden till besöket var att Brescello är den by där filmerna om Fader Camillo spelades in. För tio år sedan satte den kristna teaterföreningen, där jag är amatörskådespelare, upp en pjäs som hette Fader Camillo och Peppone; jag var den kommunistiske borgmästaren Peppone och min fru spelade rollen som fru Peppone. Naturligtvis ville vi se byn, som jag åtminstone imaginärt drev under ett år.
I Brescello råkade det vara en måndagskvällsmässa i fader Camillos kyrka. Jag var intresserad av att se vilken typ av Don Camillo för närvarande predikar och förkunnar Kristi kärlek och ger instruktioner för ett gott liv i kyrkan. Ett femtiotal församlingsmedlemmar och vi dök upp i kyrkan. Stämningen var varm; en god vän till mig skulle säga: familjär. Det faktum att jag inte förstod italienska hindrade mig inte från att uppleva den Helige Andes närvaro.
Det finns en punkt i mässan där man skakar hand med dem som finns runt omkring en. Även vi var som alla andra kyrkobesökare: varma handslag, glada leenden. Människorna i Brescia såg oss naturligtvis som utländska turister, men under mässan var vi en del av Kristi gemenskap, bröder och systrar med varandra.
Ekumeniken kritiseras ibland för att på något sätt vara en angelägenhet för en högre kyrklig nivå. Där i mässan i Bresello, i handskakningarna och leendena, finns det en annan nivå av ekumenik, en ännu viktigare nivå:
Vi, vanliga församlingsmedlemmar, kan möta varandra som Guds familjemedlemmar, var vi än bor och oavsett den treeniga bekännelsen till Gud Fadern, Sonen och den Helige Ande.
Ekumenik på högsta nivå, gemenskap mellan kyrkoledare, och organisationer som Kyrkornas världsråd, de är inte förgäves. De är en del av det synliga vittnesbörd om vilket Jesus säger ”för att världen skall tro”. Och det är bara på högsta nivå som de lärofrågor och även praktiska frågor som skapar barriärer inom kristenheten kan lösas.
Men Jesu befallning ”Älska varandra” gäller oss alla, varje kristen. Denna uppmaning måste förkunnas och läras ut i kyrkorna; de hinder för ömsesidig kärlek mellan kristna som skapas av okunskap, fördomar och misstänksamhet, falsk stolthet och falsk konkurrens måste undanröjas. Vi ber Gud att hjälpa oss!
Jaakko Pihlajamäki
Medlem i ERF:s styrelse, Frikyrkan i Finland